Jag hatar att sova ensam. Det har inget med sex att göra, det känns bara tryggt att sova bredvid någon, ”någon” som säger ”jag älskar dig, det vet du väl”, varje morgon när du vaknar…
...eller ”godnatt älskling, försök sova nu” varje kväll. C var löjligt bra på sånt. Så länge vi var i vår lilla bubbla kände jag mig så trygg och älskad. Men jag hoppas att jag inte kommer att sova ensam resten av livet. För jag skulle inte gilla det. Snart får jag förhoppningsvis sovsällskap av en kattunge…