Me Tarzan – You Jane.

Jag tycker att det är viktigt att vi hittar nya könsroller där män kan få vara omhändertagande utan att kvinnan är ett våp. Jag vill inte tillbaka till 50-talets dualism där kvinnans sfär var i hemmet men bevara en charm i att kvinnor och män faktiskt är olika. Det är osunt att det till och med är kontroversiellt att säga att vi är olika.  Vi är (obviously) biologiskt konstruerade olika. Vi har två skilda uppsättningar av hormoner. Hormoner styr mycket av vad som händer i kroppen samt påverkar i betydande grad psyket. Frågan är bara vad detta innebär. Män kanske inte är bättre lämpade att öppna dörrar (men jag skulle ändå bli sur om de inte gjorde det). Men de kanske är bättre lämpade på vissa saker. På samma sätt som kvinnor har ensamrätt på att vara gravida. Även om det svider för de militanta feministerna att vi inte kan dela lika även på denna syssla. Är män mer lämpade att vara chefer? Absolut inte. Men att bli och vara chef kräver ett visst självförtroende och det är något som tjejer ofta fallerar på. När jag läste Filmvetenskap var jag den elev som oftast räckte upp handen eller startade diskussioner. På terminsavslutningen kom det fram en tjej till mig och konstaterade hur coolt hon tyckte det var att en tjej hade hörts mest på lektionerna. Hon avslutade med : Annars brukar det ju alltid vara killar som tar mest plats. Detta tyckte jag kändes olustigt. Att det skulle vara en skräll att tjejer ”tar lite plats” i klassrummet.

Det viktiga är inte att lära killar att leka med dockor. Utan att påverka yngre tjejer till att sluta nedvärdera sig själva. Du kan ta precis hur mycket plats du vill! Luften är fri.