Jag har fått frågor angående när jag ska skaffa en ny katt. Jag funderar nu på att inte skaffa mer djur överhuvudtaget, då jag har så svårt att hantera förluster – och ett år senare fortfarande kan vakna mitt i natten och gråta över mitt senaste hjärta. 10 år innan dess hade jag en utekatt som blev överkörd och jag har knappt kommit över det ens. Även om man har en innekatt finns det sjukdomar man inte kan skydda dem ifrån. Inget i världen är bestående men djur lever kortare. Jag vet inte om mitt hjärta orkar gå igenom det fler gånger. Även om min nästa katt skulle leva i 20 år, och dö av ålderdom, tror jag inte att det kommer bli lättare.
Jag tror att det finns två olika typer av djurvänner. De som är gillar djur, men ser dem som just husdjur, och kanske inte nödvändigtvis vill ha ett själv, vilket kan vara en ganska sund inställning. Sedan vi som ser våra djur som våra bebisar, som vi skulle ge våra liv för. Samma typ av kärlek man känner för en människa, en familjemedlem. Skulle jag välja mellan att rädda min katt eller en människa jag inte känner skulle jag valt att rädda katten. Vissa tycker att detta är helt absurt men då får dem tycka det. Djur som katter och hundar är oskyldiga varelser som förlitar sig helt på oss. De kan lära sig saker, känna och visa smärta, glädje och kärlek till varandra och sina ägare. Varför skulle deras liv vara så mycket mindre värda än våra?
Sedan finns det en tredje kategori människor. Män(niskor) som hatar djur. Det är dem jag hade tänkt att vi skulle göra ”djurförsök” på.
Det här påminner mig om kommentare från en tjej i klassen första skoldagen. (Pluggar utomlands) varav väldigt mycket hemlösa katter och hundar finns i landet, så jag berättade att jag skulle gå och mata en hund och katterna utanför min lägenhet sen och undrade om hon hade lust och haka på: Svaret blev ”No”….. sedan i följd av min fråga om hon gillade hundar/katter/ djur….. svarade hon ”I really don´t care so much about them”.
Gud så fiint skrivet! Håller med dig till fullo. Vissa förstår inte när jag säger att det gör ondare inom mig att höra om djur som plågas/mår dåligt än människor och barn..
Djur är det finaste vi har!!
Jag har tänkt precis som du Ellen -orkar jag ta en sån förlust till? Samtidigt vet jag inte om jag orkar leva utan djur, katt i det här fallet. Dessutom är jag orolig att nästa katt/katter inte kommer ha lika fantastisk personlighet som missen som inte lever längre. Men jag vet, folk jämför inte sina barn och bla bla.. men tankarna finns där.
Snart har det gått ett år och det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Men jag hoppas jag är redo snart, livet är inte detsamma utan djur.
Hoppas både du och jag snart får katter i våra liv igen!
Håller med dig fullständigt! Älskar katter lika mycket som hundar som minigrisar som höns. I min fantasivärld skulle jag kunna ha lite av varje. Tyvärr är ju min man Jocke sjukt allergisk mot alla pälsdjur men pga kärlek (och daglig vädring & städ ha ha) kan vi nu ha vår lilla Chihuahua, som i dagarna fått tre valpar – så allt går att övervinna med kärlek 😀 till allt omkring oss.
Jag är likadan när det gäller känslor för mina djur. Känner lika starkt för min lilla kattkille jag har nu som för min familj och vänner. Skulle inte heller tveka att rädda honom framför en främling.
Gud vad du är GULLIG!!
Ha ha !en ullig kisse är det bästa som finns! Tack för det fina mailet ! Ska verkligen tänka över saken! KRAM
Naw så fint skrivet!
Men tycker du ska skaffa en ny katt! Jag vet precis hur de känns, men du får heller inte glömma att du skulle kunna ha roligt i 20 år, inget håller föralltid, men om man ska tänka så, kan man lika gärna lägga sej i en säng och invänta döden!
Köp en till katt när du känner dej mogen, tror du skulle uppskatta att ha något ulligt vid din sida om du vaknar gråtandes i natten, (menar kisse nu inte en man..)
KRAM
Sista raderna – fantastiskt! Om man inte tycker om djur är man psykopat. Jag hör till den skaran som ser mina djur som mina bebisar, älskar dem över allt annat. Man får gärna tycka att jag är knäpp, jag bryr mig inte. Djur sårar inte och djur lämnar inte. Jag måste dock säga att jag tycker att det är synd att en sådan djurvän som du Ellen funderar på att aldrig mer skaffa djur av anledningen att du har svårt att hantera förluster. Jag förstår din tanke men tänk vad många djur som går miste om en sådan fin matte som du. Kram!
haha, gillar sista stycket. Jag har också väldigt svårt att första hur man INTE kan tycka om djur. Har svårt att se mig umgås med en sådan person till och med. Att något inte står rätt till i skallen hos en sådan person är det första jag tänker…