I en längre kommentar till artikeln i fråga skriver Blondinbella:
”Ja, det väcktes en del åsikter efter det här men som ni redan vet är jag fruktansvärt trött på att man ska kasta på sina barn alla färger som finns hemma bara för att ”barnet” inte ska hamna i ett könsfack”, inledde Blondinbella under rubriken ”Påskkärring året runt”, och fortsatte med att berätta:
Förra veckan stötte jag på två bekanta från länge sedan, båda drog sina nyfödda i vagnar och jag skulle precis säga ”gud så söt .. ehh .. Är?”. Är det ett mindre barn så ser man inte kön på barnet och då underlättar det att ha något i färgväg att relatera till så att man kan önska grattis till killen eller tjejen. Här var hela regnbågen nertryckt i vagnen och jag hade ingen chans.”
Jag tycker att det här färg-genusdebatten är bara en extra tårtbit att addera till de vuxna som gör allt för att passa in i ”Hornsgatansvänstern”. Och det är helt okej såklart, vi människor vill tillhöra olika grupper och visa vad man står för. Frågan är bara om barnet verkligen tjänar så himla mycket på att bli utklädd till en påskkärring året runt eller om det är deras föräldrar som bara vill ha en klapp på axeln och något-hitta-på-ämne att kämpa för i brist på annat i livet.”
Några av reaktionerna på Twitter:
Alexander Erwiks inlägg i debatten:
Mitt inlägg i debatten: Jag håller med Erwik. Det viktiga är att vi har valfrihet i samhället. På 50-talet hade kvinnorna inget val – det var hemmet som var deras arbetsplats. Och männen hade inget annat val än att vara ”macho” och dölja om de hade en annan läggning. Jag tycker 2000-talet ska handla om att skapa NYA könsroller – inte försöka radera dem. Om en kvinna vill vara housewife är det numera ett val hon gör, ingen roll hon blir påtvingad av samhället. Där har vi har skillnaden. Ett val hon verkligen inte ska behöva skämmas för. Jag bryr mig personligen inte om hur bebisar är klädda. Själv tycker jag vitt och gult är de sötaste baby-färgerna. Jag har mammor i min bekantskapskrets som klär sina pojkar i små preppy kostymer likväl som mammor vars pojkar har nagellack och lånar sin systers klänningar. Poängen är väl att de ska få vara BARN. Inte levande paroller för föräldrarnas politiska inriktning.
Ja det måste ju vara kontentan! Vilket betyder att vi är inne på effekt-etik och då är politiska och religiösa ideal sekundära.
Jag kan tycka det är intressant att läsa och höra andras åsikter om hen-debatten, men det är så fruktansvärt enerverande när de mest radikala från båda håll försöker ändra MIN åsikt och ståndpunkt i det.
Jag är emot hen-ordet faktiskt. Tycker det är rentav löjligt. Förstår tanken och poängen med det, och tanken är ju god – men som du skriver, jag tycker inte man ska radera könen som finns. Jag avskyr när folk använder ordet ”hen” om barnet jag bär på, och tills vi vet könet säger jag helt enkelt Plutten, och det får omgivningen acceptera.
När Plutten föds lär jag absolut klä den och ge saker som tillhör resp kön. Det förnekar jag inte – jag är uppväxt med sådant, och jag tycker ändå på ett sätt att klänningar/”tjejjeans” är för tjejer och det som anses vara killkläder tillhör killar. När mitt barn är tillräckligt gammalt för att själv välja kläder och leksaker som är intressanta kommer jag naturligtvis inte försöka ändra dess åsikt eller ge Plutten nåt annat. Om min dotter vill gå i enbart byxor och leka med actionman så fine. Vill min son leka med dockor och andra flickor, så får han väl göra det.
Jag tycker varken man ska pracka på dem det här könsneutrala tjafset, men inte heller nödvändigtvis tvinga barnen göra typiska könsneutrala saker, bära sådana kläder och dylikt heller.
Att vara könsneutral för mig är att låta de klä sig både flickig och pojkigt, leka med vad de vill. Man kommer aldrig undan denna debatten (tyvärr) men låt alla ha sin åsikt och göra vad de själva vill med sina barn.
Huvudsaken är väl ändå att barnen mår bra och inte far illa?
Jag håller med dig Ellen! Word.
Jag håller med fast i en familj kommer det ju finnas värderingar. Mitt barn kommer få välja själv till en viss del och mer ansvar med högre ålder.
Jag kommer inte tvinga på någon någonting men jag hoppas såklart att de värdesätter det jag lär de. Att tex behandla alla lika oavsett vilket kön de har och att deras värde inte ligger i det yttre osv.
Tror att många barn blir lite kopior av sina föräldrar på viss sätt eftersom man blir påverkad av sin uppväxt och föräldrarnas syn.
Jag har många värderingar som jag delar med mina föräldrar men även egna som de inte delar.
Så är inte orolig att mina barn kommer bli en kopia av mig.
Svårt det där. Mina föräldrar är ateister, och klart att det blir att jag påverkas till att bli det också, får jag anta. Däremot tog de med mig till olika kyrkor när jag var liten och berättade om deras tro och att vissa människor tror si och andra så men att de själva inte var troende.
Tror det är viktigt att också uppfostra barn till att faktiskt ha åsikter och en ståndpunkt. Även om det även råkar innebära att följa med på gudstjänster varje söndag och hålla traditioner som föräldrarna värderar.Det tycker jag är bra, men om barnet sedan en dag säger att de inte vill, då måste man som förälder acceptera det fullt ut. Tror öppenhet och acceptans är nyckeln, vare sig det handlar om små barn eller vuxna människor. Att låta människor vara den de är.
Det är just pga att jag har fått en kristen uppväxt som jag jobbar så hårt för att få folk att förstå att barn mår DÅLIGT när de blir påtvingade val. Om man som feministerna säger ”ska uppfostra individualister” är det väl det de ska göra? Inte mini-kopior av dem själva.
Amen! håller med dig Ellen
Jag är emot könsroller eftersom jag, när jag får barn, vill ge mitt barn hela världen och inte enbart halva. Det finns så många föreställningar om hur en tjej eller en kille ska vara som är tröttsamt.
Att det finns vissa lekar som enbart killar kan leka eller att tjejer ska vara duktiga och tysta i skolan medan killar får hoppa runt och ta plats. Sånt är jag emot eftersom sånt påverkar hela livet ut sen.
Hur barnen klär sig bryr jag mig mindre om. Men jag vet att folk bemöter en tjej klädd i rosa helt annorlunda än om hon vore klädd i tex grönt vilket är tråkigt.
Och sen tror jag att barn alltid kommer vara levande paroller för föräldrarnas politiska inriktning oavsett vad den inriktningen är. Är föräldrarna kristna får barnen en kristen uppväxt osv.. det går nog inte att komma ifrån att föräldrarnas värderingar går över på deras barn.
När jag sade att jag var det det till en svenska på Malta tittade hon på mig helt chockad. Men du och jag har ju alltid haft liknande åsikter. KRAM
Håller med dig helt. Jag har valt att vara ’stay-at-home-mum’ / ’housewife och här på Malta är det ingen som ens reagerar när jag säger det, förutom såklart alla könsrollsbesatta svenskar man möter ibland. Sorry men det är inte ok. Vi gör alla våra val och det borde vara sunt förnuft 2013.