Det värsta jag vet är människor som skyller sina egna misslyckanden på andra. Visst. Man har olika förutsättningar. Förutsättningarna är inte rättvisa och kan omöjligen bli det i framtiden heller. Men uppväxt och yttre omständigheter determinerar INTE hur resten av ditt liv ska se ut. Ta mina mamma och hennes bror R (Helenas pappa). De hade exakt samma uppväxt (överklass) men medan han flyttade till huvudstaden och blev en framgångsrik civilingenjör gjorde min mamma revolt och blev en hippie som skrev poesi i skogen. Jag säger inte att den ene gjorde bättre val än den andra, min mamma är en väldigt lycklig människa, men det är du och inte din bakgrund som formar ditt liv. Man kan göra klassresor åt båda håll i Sverige. Även om man inte är född i Sverige kan man välja assimilering istället för utanförskap, att lära sig språket (gratis), skaffa en utbildning (med studiestöd) och bli exempelvis överläkare. Jag tycker helt enkelt inte synd om innevånarna i Husby. Varför har inte fattiga norrlands-kommuner vandaliserat sina egna närmiljöer för länge sedan som i årtionden har varit drabbade av skyhög arbetslöshet med tillhörande social utslagning? Jag tror att problemet är att vi har det FÖR bra i Sverige. Vi bara förväntar oss att FÅ och FÅ saker hela tiden. Klagar på kostnader fastän vi har i stort sett fri sjukvård. Klagar på äldrevården. Klagar på att vi inte har tillräckligt med fritidsgårdar. Som om Fritidsgårdar skulle vara någon slags universallösning som producerar lyckade ungdomar. (En annan sak om de drivs av eldsjälar som Anders Carlberg). Det är föräldrarnas, inte samhällets, uppgift att uppfostra barnen. Det är släktingarna som har det yttersta ansvaret för sina äldre anhöriga – inte staten.
Jag har även svårt att förstå varför så många gladeligen glider i offer-koftan! Den kliar och är ganska oattraktiv! Anledningen till att män tjänar mer i samhället är främst för att de vågar byta jobb oftare (och då löneförhandlar) eller har varit tillräckligt drivna för högre tjänster. Det finns alla möjligheter för en kvinna att bli topp-politiker och tjäna 60 000 i månaden. Jag har ALDRIG skyllt på någon annan när jag har gått igenom tuffa perioder. Att jag gick in i ett förhållande med någon som jag var medveten om hade alkoholproblem (dock inte ALLS i den utsträckningen) var mitt eget val. Och jag gjorde det eftersom jag då själv trivdes i den ansvarslösa livsstil vi hade med mycket fester och ingen framförhållning. När den nedåtgående spiralen lämnade mig på bottens botten påstod jag aldrig att någon annan hade försatt mig på den platsen. I was stupid and I made a bad decision. That won’t happen again.
Tack för en mycket intressant kommentar. Att kämpa i motvind är något man får räkna med . De flesta har någon medfödd ” nackdel”.Att höja kvinnans status i arbetslivet är vårt eget ansvar . Vi kan knappast förvänta oss att männen ska göra det åt oss ? Jag kämpar med många olika saker men att vara kvinna ser jag som en fördel för mig personligen. självklart vet jag inte heller hur det är att vara flykting – men jag utgår ifrån att de har de bättre här än va de hade i sitt förra hemland ( annars är de här på falska grunder ) och då tycker jag att man ska visa tacksamhet mot samhället som tagit emot dem. Inte förstöra det.
Håller med dig till viss del. Alla har ett eget ansvar, och många är så överdrivet curlade att de helt saknar ett eget driv. Håller med om att allt för många bara klagar, och väntar på att få sin framgång serverad på silverfat. Det gnälls ibland onödigt mycket. Blir själv ibland förvånad och smått irriterad över bekanta som gnäller över saker de faktiskt har MÖJLIGHET att själva påverka. MEN, sen finns det ju faktiskt de som kämpar i motvind. Det går ju inte att förneka att det finns omständigheter som försvårar. Visst kan kvinnor få lika bra lön som män, men faktum är ju att kvinnor på vissa arbetsplatser/yrkesgrupper har lägre status och inte tas på lika stort allvar. Man förväntar sig att kvinnor ska vara på ett sätt som efterliknar mannens, istället för att faktiskt se till de egenskaper/yrkeskunnande en person har oavsett kön. Så visst kan man nå framgång genom slit och envishet, frågan är bara om vinsten är mödan värd. Hur mycket motarbetning orkar man med? När det gäller invandring och Husby etc är jag inte tillräckligt insatt. Jag vet inte hur det är att komma som invandrare till Sverige och jag vet inte hur det är att fly sitt hemland och vilka plågor som följer en. Men ska det få forma hela ens liv? Har man rätt att ta ut sin ilska över andra i samhället? Varför ska samhället lyssna till och foga sig efter folk som kastar sten och bränner bilar? Det är inte rätt sätt att få uppmärksamhet på, men kanske ett tecken på att något inte fungerar som det ska. Du har en poäng men det finns massvis av grå nyanser mellan det svart-vita.
Fast måste tillägga att jag självklart inte menar att barn har ett personligt ansvar om de blir utsatta för övergrepp – men det säger väl sig självt .
I de flesta kulturer bor man ihop med sina sjuka, äldre föräldrar. Tycker inte det är konstigare än att ens föräldrar tar hand om dig när du är bebis. En av anledningarna till att jag bor i Växjö är ju för att vara nära mina farföräldrar. Sedan är jag av den åsikten att de flesta psykiska besvär är genetiska. De som uppstår genom miljö och trauman kan oftast bearbetas med KBT eller liknande.
Så… om någon blir misshandlad och våldtagen av sina föräldrar och sedan utvecklar psykiska besvär (som exempel), så är det alltså hans/hennes fel om det sedan går åt helvete? (Eftersom föräldrarna hade det yttersta ansvaret och inte staten.) Jag är bara nyfiken på hur långt ditt ”det är ditt eget ansvar” sträcker sig…
Sen har finns det en annan femma också – vi betalar skatt för att ha en fungerande skola/äldre/sjukvård. Men om du ogillar att betala skatt och p.g.a det kan tänka dig att exempelvis bo med din mamma om hon får exempelvis svår alzheimers och behöver vård med allt, då förstår jag hur du tänker.
Så kloka ord!
Jättestarkt! Superwoman! Kram
Oj!! Starka ord men sanna!!! Levde själv med en missbrukare under tio års tid o jäklar vilket helvete det var. Skyller inget på någon annan, det var mitt val. Det bästa valet jag gjorde var när jag lämnade honom. Tack Kvinnojouren Jönköping!!! O tack för förhållandet på något sätt, det har stärkt mig! Det som inte dödar härdar, klyscha jag vet, men sant!
Kramar!!