Man ska aldrig ta ut saker i förväg men just denna vecka verkar jag och Helena ha tur i kärlek Deluxe. Inte så att det hänger några förlovningar i luften med Helena har finbesök från Malmö av en kille vi träffade på en nattklubb i Cannes! Den semesterflirten fortsatte tydligen på hemmaplan. Jag vill bara komma i väg till Stockholm jag också, men imorgon ska jag först till frisören och fixa håret, packa och göra lite ärenden inför helgen. Söker fortfarande bostad här i Växjö men det är nästan omöjligt – såvida man inte vill bo i stadsdelen Araby (ja den heter så på riktigt) som numera är något av en förort till Somalien. Där är kriminaliteten inte att leka med och det sker överfall och gängbråk (bråk där både familjer och barn är inblandade!) varje vecka. Sverige brinner och de flesta politiker ägnar sig enbart åt att försöka få tyst på brandalarmet. Bostadspriserna här är också relativt höga men jag måste hitta något eget innan årsskiftet så det kan bli ett inköp. Idag kom en hantverkare hem till oss för att fixa några skåps-luckor. Beakta nu att den unga killen som kom med luckorna var ganska överviktig och detta är konversationen jag hör från mitt rum:
Mamma: Ååååh. Vi började tro att du hade glömt bort oss!
Hantverkaren: Nej då. Här har man minne som en elefant.
Mamma: Så ska du väl inte säga. Du är väl inte aaaaalls som en elefant.
Hantverkaren: Tystnad
Mamma: (lite nervöst nu) Ja, alltså min man är också lite bastant. Jag tycker bara att det är gulligt!
Min mamma ladies and gentlemen. Karin ”Montazami” Franzén.
Kommentarer är stängda.