Det är ett typiskt ”mänskligt” drag att se saker ur ett mikroperspektiv. Något i våra hjärnor som hindrar oss från att se helheten. Antingen är de för begränsade för att greppa the bigger picture eller begränsar vi oss själva omedvetet. Särskilt vi i vårt västerländska tänkande. De österländska filosofierna har ett betydligt mer holistiskt synsätt. Enligt mig är de människor som anser sig mest upplysta (i form av intellektuella ateister eller religiösa fundamentalister) oftast de mest inskränkta. Jag anser exempelvis att det är hybris att tro att vi är ensamma i universum. Jag behöver bara titta på bilden ovan för att inse att det finns A) En högre makt (än vi) samt B) Fler civilisationer. Man kan ju hoppas att de sistnämnda är mer ”evolved” än vi är och mindre destruktiva. Dvs. inte förstör den enda planet de kan vistas på samtidigt som de dödar varandra och äter upp allt som ligger lägre ner på näringskedjan. Vilket då per definition även bör gälla djuren – vilket blir jäkligt svårt att implementera här på jorden. Många tror (felaktigt, får jag väl tillägga själv) att jag är en ytlig eller blåst person eftersom jag lägger mycket tid på att skriva om nagellack och läppstift. Skönhet är min hobby som tar sig i uttryck i en blogg. Det är inte det jag funderar över när jag ska sova. Jag ligger inte i sängen: Jag undrar vad som kommer i Diors höstkollektion? I´ll be more like: Why do we exist? Och ibland ur ett mer mänskligt mikroperspektiv: Why does that person exist ?
Ja det ger ju ett samlat intryck med en bra make. Man anstränger sig och ”har koll”. Men jag tror att folk generellt dömer människor som fokuserar mycket på skönhet i övrigt – ex genom en blogg eller att gå på många behandlingar.
I hear ya!
Läste dock en artikel baserad på en studie där det visat sig att man tog sminkade kvinnor på mer allvar än kvinnor utan smink. Jag antar att det där med att bry utseende bara är bra till en viss gräns.