Everybody Hurts. Sometimes.

Förutom några enstaka inlägg, som varit av det politiska slaget, har jag inte skrivit något personligt på sistone, men kommer att göra det nu framöver (och hoppas fler vill kommentera så vi får mer utbyte av tankar). Här är några ”sanningar” jag har kommit fram till i sommar.

1. Acceptans över det vi inte kan förändra. ”Han borde ringa oftare”, Jag borde ha fått det där jobbet”, osv. Vi anstränger oss så hårt för att förändra andra eller företeelse vi inte har kontroll över. Lösning: Tänk tvärtom; Han borde inte ringa mig oftare. I så fall hade han gjort det. Han borde helt enkelt ringa mig precis så ofta som han själv vill. Jag accepterar detta och kan sedan välja om det passar mig eller inte. Jag borde inte fått det där jobbet. Antagligen var du inte menad för denna tjänst och någon annan bättre lämpad. Något kommer att dyka upp som passar dig bättre framöver. Allt är precis som det ska vara. This too shall pass.

2. Nobodys perfect & Alla mår dåligt . Naturligtvis inte hela tiden men till och från. En bekant till mig spelade bort 6 miljoner förra året. Idag säljer hans självbiografi slut överallt och trycks nu i en andra upplaga. En annan bekant har precis skiljt sig och verkar må bättre än någonsin. De personer många yngre bloggläsare ser upp till, som har ”perfekta liv och utseenden” kämpar bitvis med sina egna demoner; Bella sade upp bekantskapen med sin pappa, Linns mamma och bror dog samma år, Kenzas pappa stal pengar från hennes konto, Magdalena Graafs son dog nyligen (mina tankar och böner är hos hennes familj), Tyra kämpar mot tablettmissbruk. Ingen har ett liv fritt från motgångar, även om det periodvis kan se ut så! Frågan är hur vi hanterar våra motgångar och ångest när de dyker upp. Antingen head on, och med det växa. Eller alternativ 2: Fly genom alkohol, droger, shopping, bekräftelse, tröstäta, träning eller vad som helst som får oss att tänka och känna mindre? Och därmed krympa istället för att bli större och starkare som människor. Sometimes I run… När jag läste Ellen Bergströms inlägg angående alkohol kände jag igen mig i varje ord. Bara personer som tål alkohol ska dricka alkohol, och vissa av oss gör inte det helt enkelt.  ”Det är som vilken annan fysisk allergi som helst”, skriver bloggerskan Cecilia Avenstam efter sex månaders nykterhet.  Forskare säger att det har med belönings-centrum i hjärnan att göra, att vi som har en ”beroende-personlighet” aldrig får signalerna att ”nu är det nog”. Bieffekten blir en kemisk ångest. Jag gjorde nästan sex månaders nykterhet förra året och mådde så mycket bättre både fysiskt och psykiskt. Eftersom jag är en all-or-nothing person så bestämde jag mig nyligen för att det är helt vitt som gäller för mig igen, efter en hel del fuskande i sommar. Im back on the right path. As a sober rockstar. No more running away from myself.

3. En dag ska vi alla dö. Alla andra dagar ska vi inte det. Jag är en typisk thinker & problem-solver som ska lägga mig i alla konflikter  och lösa alla världsproblem. Jag fungerar bra under press eller vid utsatta lägen. Men är det i ett sådant tillstånd jag vill leva ständigt? Att ta alla politiska strider på FB som om jag har någon slags åsikts-Tourettes? Bara för att det är viktigt för mig att stå för mina åsikter och säga vad jag tycker behöver jag inte göra det HELA tiden. Choose your battles. Have fun. Laugh more.

Inom kort kommer min nya header upp. Den jag har nu känns för generic och jag kan lova er något minst sagt annorlunda denna gång!.

XOXO/Green Eyes