Bilden nedan är inte nytagen men är på mig och min kompis Björn jag ska hälsa på i helgen. Har legat i matkoma idag. Min plan att gå ner 3 kg innan nyår känns helt orealistisk i sig. Det bästa med julen tycker jag är att ha äldre släktingar som berättar hur det var förr i tiden. Särskilt när man som jag kommer från två helt olika bakgrunder, med en mormor som är uppväxt på en herrgård i Skåne och farmor/farfar som kommer från fattiga statartorp i Småland. Nu lever tyvärr inte min mormor längre men det gör min farmor. I går berättade hon att barnen gick till skolan i träskor i snön när hon var liten. På julen fick man (om man hade tur) stickade ull-sockor som kliade jättemycket. De som inte hade stjocka strumpor stoppade halm i tofflorna som isolering. Pröva att ge en stickig raggsocka till dagens brats och se vad du får för reaktion. Men hon sade också att även om de var fattiga åt de godare än vi gör, eftersom allting var närproducerat av dem själva; mjölk, kärnat smör, djur de själva slaktat, egengjord ost och mjölk. Mjölken är det väl iofs kon som producerat but you get my point. Jag önskar så att Sverige fortfarande kunde vara självförsörjande när det gäller all mat. Detta var på 30-talet så det är inte ens 100 år sedan och så mycket som har hänt sedan dess. Idag lär sig barnen Candy Crush innan de kan prata. Jag tror inte det kan vara nyttigt någonstans. Framförallt tror jag inte att bortskämdheten producerar några fina människor, eller karaktärer som vill kämpa för något. Om det var bättre förr? Det var nog ganska jävligt på många sätt. Men såklart vissa saker var bättre då och vissa är bättre nu. Utvecklingen är aldrig en positiv kurva rakt uppåt. Nu ska jag sträckkolla tv-serien Torpederna på TV 4 Play. Har hört att den ska vara grym! I morgon ska jag se Exodus på bio och jag hoppas att den är lika bra som jag tror att den är, även om den bara har 6,4 på Imdb. Dock brukar filmer med religiös bakgrund historiskt sett få sämre betyg. Varför vet jag inte, men jag tror att många icke-troende kan störa sig på att det religiösa budskapet tar sig själv på stort allvar. Sedan kan jag personligen störa mig på att de pratar engelska när det ska utspela sig i exempelvis Egypten. Ska man rollsätta amerikanska Hollywood-stjärnor och betala de miljoner tycker jag inte det är för mycket begärt att de lär sig det korrekta språket för autenticitet. Moses was not American.
Kloka ord!