”Det tog någon dag. Tills den akuta chocken hade lagt sig. Sedan började de komma, de förutsägbara men ack så tröttsamma – för att inte säga hårresande – analyserna från vänster om allt egentligen är kapitalismens fel. Det var de globala klassklyftorna som tvingade in två män med automatvapen på redaktionen i Paris, skriver Ulf Lundén i Dala-Demokraten. Detta trots att de två mördarna tillhör en global övre medelklass. I TV4 i morse sa Göran Greider att det är sociala klyftor i Frankrike som är problemet, trots att Frankrike har högst offentliga välfärdsutgifter i hela EU. Och i Aftonbladet skriver Åsa Linderborg att det är imperialismens fel, trots att hon medger att Frankrike inte var med på invasionen av Irak.”
Detta skriver bloggaren och författaren Fredrik Segerfeldt. Till sammanhanget hör också att Charlie var en vänstertidning. Vänstern har en lång tradition av att göra satir på religionsbasis, då vänster-ideologin per definition är emot all religion. (Religion är opium för folket, sade Marx.) FÖRUTOM i korrekthetens mest trånga åsiktskorridor – Sverige. Samma person som hade statusuppdaterat #JeSuisCharlie länkar nu till blogginlägg med titlar som ”In the wake of Charlie Hedbo, free speech does not mean freedom from critisism och raljerar över samhällets ojämlikheter och förtryck som förklaring/försvar. Inlägget fördömer dådet med EN mening i slutet. Kontentan är att de får skylla sig själva med tanke på att de provocerar i satirform. Jag har bara en sak att säga till en sådan person. Du är INTE Charlie. We are Charlie.
Vi som hellre dör stående än lever på knäna.
Initierat och vältaligt! Jag har verkligen de smartaste läsarna!! Kram