”Jag hörde på TV:n att det finns lite arsenik i allt vitt ris”, säger min farmor. ”Visst är det hemskt”? Jag reagerar inte på denna typ av nyheter (om det nu stämmer, min farmor är trots allt nästan 90 år). Du får cancer av chips, och ”risken att dö ökar om du dricker mjölk”. LIFE will kill you eventually. Ibland känns det som om folk glömmer bort det sistnämnda. Jag har ju dock inte den synen på döden att det är ”slutet” – utan snarare början på något annat. Jag tror jag glömde berätta att jag träffade Morgan sist jag var uppe i Sthlm. Det är alltid bitter sweet att se honom numera. Jag saknar ju (HONOM) kontakten vi hade innan men samtidigt tycker jag att det är viktigast att han är lycklig och jag antar att han är lyckligt gift nu. Det är svårt att säga eftersom han alltid ser lite vemodig ut när vi ses. Men Morgan kommer alltid att vara den godaste människa jag känner och den jag önskar det allra bästa. Efter fikan med Morgan blev det AW på Bistro Jarl med Gustav Kasselstrand och Jenny, följt av middag på Berns Asiatiska och ett besök på Noppes. Denna helg har bara varit lugn och stillsam här i Växjö. Jag var ute och åt lite japanskt med en vän på sushirestaurangen som är belägen på Smålands Museum och såg därefter Melodifestivalen med min farmor. Vi har haft det som tradition sedan jag var 4 år så det är inget jag vill ändra på nu, när jag inte vet hur länge jag har kvar henne. In this life. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, i en final där Andreas Johnson deltog, men hans låt var inte bra så mina favoriter blev istället de två sista bidragen. Varav Jon-Henrik gick vidare till final. Yey! Saknade en refräng, men är lite besatt av jojk och samisk musik. Och sparris.
