Then you win.

Älskar nedanstående citat av Ghandi.

Har du många ”haters” (för att använda ett fjortis-uttryck) reflekterar det främst att människor ser dig som ett hot. För att göra det måste de ta dig på allvar. Kanske för att du har många som ser upp till dig, en plattform där du når ut till många eller något annat som gör dem avundsjuka. Det är när människor ignorerar dig du ska var orolig – om du nu har något du vill kommunicera ut. Att däremot provocera eller skapa drama för att synas som egensyfte är inget jag har sysslat med (därav tackat nej till alla docu-såpor mm). Men där finns en intressant punkt: Vilket resultat vill du uppnå? Är många läsare/kändisskap i sig själv målet ser jag inte ner på en person som jobbar på det sättet. Kan du dessutom leva på det? Good for you! Då har du redan uppnått fler livsmål än 90% av de som skriver anonyma, elaka kommentarer till dig.

Vill du däremot använda din röst till ett budskap hamnar du i en svårare sist. Enligt moraletiken har du iofs redan vunnit när du rakryggat har sagt din åsikt och lever efter det du lär. I bästa fall är det förenligt med en bred popularitet – om du har ett budskap och en personlighet som de flesta gillar. Har du däremot idéer som vissa älskar men andra hatar (som ex Riksdagspolitiker) kan inte huvudmålet vara att bli populär hos ALLA. Bara hos dina väljare. Eller dina trogna läsare om du  är toppbloggare. Däremot kan du i många fall vinna respekt även hos dina motståndare så länge du är duktig på det du gör, kan backa upp dina argument och inte kör med några fulspel. När de tar dig på allvar (oavsett om de gillar dig eller inte) har du redan vunnit.  I höstas, när ett antal press/bloggare inom Beauty-branschen sgick ihop för att pressa mina främsta sponsorer att avsluta samarbeten med mig pga mina åsikter kan jag erkänna att jag satte mig ner och grät #känslomänniska. Inte p.g.a. den ekonomiska förlusten utan själva känslan av bli fruktansvärt orättvist behandlad. Jag förlorade förutom några annonsörer och även blogglusten.  Sedan gick det några veckor.

När jag tänkte igenom situationen rationellt förstod jag att jag redan hade vunnit. Jag är en så pass karismatisk opinionsbildare, med så pass många följare och vid bekantskapskrets att de kände sig hotade, rentav tvingade att lägga ner massor av tid och energi på att ”bekämpa” mig – då deras egna agenda låg så långt från min egen. Vilket är ”naturens gång”. Numera ser jag alla brända broar som tomma utrymmen att bygga något större och bättre på.  Askan är den bästa jorden.