Jag har haft två dåliga dagar nu, som enbart har vägts upp av samtal med min norrlänning. Han lyckats alltid få mig och skratta genom sin kombination av högtravande språk, norrländska uttryck och intelligenta kvickheter. Som tur är går jag på ledighet nu och får vila upp kropp och själ. Ska inte göra något alls över påsk så jag är pigg för nya jobbuppdrag samt Sthlms-resa näsa vecka. I går såg jag Insurgent på bio, vilket var lite av en besvikelse. Jag hatar castingen till huvudrollen men gillar böckerna och ville därför se den. Men medans ettan, Divergent var helt okej, var detta ett stolpskott. Idag såg jag en betydligt bättre film hemma istället, danska drama-komedin Adams äpplen. Jag älskar dansk film. Jämför man med andra nordiska länder ligger kvaliteten skyhögt över resten , vilket även visar sig i priser de vinner på filmfestivaler. Jag tror att hela personalen på SFI måste bytas ut om Sverige ska få en ny ”guldålder”. Efterlyser något som inte existerar i dagsläget – allvarligt syftade filmer som inte är teatraliska (dvs överdrivet skådespeleri som får en att skruva på sig i biostolen). Idag består nysläppen av A) en ny Beck-film (nr 324 i ordningen) eller B) supertramsiga komedier i stil med Sunes sommar i Phuket”. Colin Nutley, Kay Pollack och Ella Lemhagen är väl de enda jag kommer på på rak arm, som har imponerat mig de senaste decennierna. Danmark däremot kan nästan inte misslyckas. I stort sett varenda film de gör har fantastisk dramaturgi – och bra skådespeleri. Mads Mikkelsen och Paprika Steen säger jag bara. Genom Dogma-traditionen har de ju också en helt annan filmskola med en mer realistisk skådespelarstil jag älskar. Sedan gillar jag iofs en hel del svenska skådisar också; Björn Kjellman, Shanti Roney, Helena Bergström, Michael Nyqvist, Jacob Eklund m.fl. Vilken är er svenska favoritskådis? (Gissar att jag kommer få många Persbrandt nu)….
Kommentarer är stängda.