Hoppas ni har haft en fin påskhelg! Tänkte lägga fram en tes jag har, då ni verkade på hugget angående könsroller. Som ni vet är vi extremt hormonstyrda varelser. Hormoner reglerar i stort sett alla viktiga funktioner i kroppen – allt från sömn, förbränning, immunförsvar till humör mm. Låga nivåer av testosteron leder ex till trötthet och nedstämdhet. Testosteronnivåerna på män är normalt stabila genom livet men vid psykisk stress (ökad produktion av stresshormonen kortisol) kan nivåerna av dessa manliga hormoner minska. Jag funderar på om det kan vara så att denna generationens män eg. 80-talister och framåt) lever under mer stress än tidigare generationer. Främst för att valmöjligheterna är så många fler samtidigt som könsrollerna allt mer suddiga. Detta kan skapa osäkerhet.
Jag kan ju lägga fram det som en empirisk studie eftersom jag har dejtat ett antal killar sedan jag blev singel; samtliga 80-talister. Mina närmaste killkompisar tillhör också den generationen. På ena sidan ser jag konservativa killar som försöker upprätthålla ”gamla mönster”, det vi kan kalla traditionell artighet; öppna dörrar, ta notan, mm som ganska ofta känner sig utnyttjade. Istället för en tjej som ex bjuder igen genom matlagning – vilket hade gjort förhållandet mer ”jämlikt” eller åtminstone rättvist, får de en självisk flickvän som tar saker för givet. Och ”jämlikhet” när det passar henne. På andra sidan ser jag den betydligt osäkrare killen som är indoktrinerad att könsroller inte existerar. Hans osäkerhet kommer ifrån att han inte vet hur han ska bete sig i olika situationer.
Nu diskuterar jag ur ett heteronormativ perspektiv. Vill tillägga att jag inte lägger in någon värdering i homosexualitet men känner inte att det är min expertis utan låter hellre de tala för sig själva ang. roller i förhållandet. Vill även inflika att jag inte ser den sk ”macho-mannen” som det eftersträvansvärda idealet. Jag talar om sunda roller som bygger på de biologiska skillnaderna vi har. Som bygger trygga män. Sedan tidernas början har mannen haft det inpräntat i ryggraden (och generna) att man försvara och tar hand om kvinnan. När nu alla ska ta hand om sig själva, i ett alltmer självcentrerat samhälle, är det inte konstigt om män ibland känner sig överflödiga eller osäkra på vad som förväntar sig av dem.
Där 60/70-talisterna (och eventuellt norrlänningar) tröstar och lugnar kvinnan om hon mår dåligt blir 80-talisten livrädd och drar sig undan. Nu pratar jag normal PMS inte kaninkokar-queens – dem är vi ALLA livrädda för! Jag kommer fortsätta att utveckla hur jag menar i ett kommande inlägg men tänkte att ni kanske inte orkar läsa/kommentera mer text på en gång….
lnga kramar till klänningstjuven Borg haha!
Ett förhållande kan ju inte anses jämlikt förrän båda känner sig trygga i, och bekräftade i sina respektive roller/identiteter. Den tryggheten skänker ju både stabilitet och romantik till förhållandet, där skillnaden könen emellan bejakas och underhålls.
Flytande eller ännu värre – utsuddade gränser, där ingen egentligen vet sin plats är (förutom grymt osexigt) bara grogrund för osäkerhet och bråk, ofta kring rena skitsaker..
Åtminstone enligt mina erfarenheter…
Ska läsa artikeln!
Lite på samma tema, men ändå lite annorlunda:
Västvärldens ensamma män: https://www.motgift.nu/2015/01/vastvarldens-ensamma-man/
Kanske ger lite perspektiv från det andra, manliga, hållet.
Intressant i sammanhanget är också det faktum att överlevnadsfrekvensen för ett förhållande är omvänt proportionellt till antalet tidigare sexpartners som kvinnan i förhållandet haft. En kvinna som haft mer än 30 partners eller fler är i praktiken förstörd för långvariga förhållanden (överlevnadsfrekvens nere på någon procent) och även över 15 så är hon i stort sett körd (20% överlevnadsfrekvens).
Rimligtvis bör detta leda till att män investerar mindre i förhållanden (då sannolikheten att (ffa yngre) svenska kvinnor haft många tidigare partners är stor). Alltså växlar mannen om från att se på kvinnan/kvinnor som enbart kandidater för tillfälliga förbindelser, eventuellt med de symptom du beskriver, som taktik för att snabbt få tillgång till trosinnehållet ;).
Förvirring uppstår ! ; )
Huvudetppå spiken. Detta görs i sin tur oss feminina, naturen varma och givmilda kvinnor ännu mer förvirrade.
Komplicerat men intressant tema.
To bad för de ”män” som inte fått en stabil grund i barndomen. Denna grund är relevant när det handlar att förankra roll/identitet. Vilket i sin tur bidrar att stå emot livets påfrestningar.
I unga dagar sa min kära far några ord till mig som har kommit att forma min mantra gällande att vara man:
”Grow a fucking pair and stand your ground for who you are”
Knock knock