Håller med Jessica! Jag förstår att folk blir extremt upprörda när de ser bilder från terrorattacken i Boston men vem kommenterar drönarattacker i Afghanistan där en massa barn dör och lemlästas på regelbunden basis. Vår uppmärksamhet verkar vara väldigt selektiv.
Jag är ganska USA-friendly i min politiska ståndpunkt men vilken människa kan tycka att ett amerikanskt barn är värd mer än tolv afghanistanska. Jag vill inte träffa den personen.
Jag är inte ett dugg chockad kan jag säga . Action causes reactions ! Men jag förstår vad du menar .
Absolut, men det jag menar är att det blir mer dramatiskt för det kommer som en chock för allmänheten och resten av världen, precis som vid självmordsattacker, skolskjutningar osv. Vid krig är det uttalade konflikter, vare sig man instämmer med anledningen till bakgrunden eller ej.
Word !
Personen bakom attacken i Boston hade säkerligen också en anledning. En anledning som för honom var lika riktig som de påhittade kärnvapen USA påstod sig ha hittat innan de gick in i Irak. Inget av dem är rätt, och inget av dem går att rättfärdiga.
Förstår vad du menar men ser en fara i att vi är så avtrubbade när det gäller länder i krig!
Det hänger väl ihop med att det är så chockartat. Ett land i krig blir man tyvärr van vid att det sker, och bakom ett krig finns också en anledning vilket gör det fruktansvärda i att människoliv spills mer greppbart och förståeligt hur hemskt det än må vara. Men en sådan här random act of madness inkräktar på ett helt annat sätt på friheten och livet då det är svårt att förstå bakgrunden.
Håller helt med dig! Kram !
Tänkte precis samma sak när jag kollade på löpsedeln för en stund sedan. Det var oändliga rubriker om Boston och en liten notis längre ner om 2 barn som blivit skadade av en bomb i Syrien som nu varit i krig i flertalet ÅR. Det är konstigt att man uppmärksammar attentat av enskilda galningar som på ett eller annat sätt säkert gjort skada oavsett, men krig som vi faktiskt kan jobba mot (det FINNS fredliga sätt att lösa konflikter) struntar vi fullständigt i. Världen gör mig så uppgiven!
Men Kram på dig Ellen iaf!