God has given you one face…

… and you make yourself another. –William Shakespeare

Om man inte gillar den man är kan man alltid förändra sig själv. Bli en bättre människa, gå ner i vikt, operera sin näsa eller byta karriär. Det är nästan värre när man gillar den man är men känner att man inte kan vara sig själv. Så har jag känt ibland och det är den värsta känslan för en individualist.  Jag minns fortfarande när jag gick i grundskolan och mina föräldrar inte lät mig fira Lucia i skolan p.g.a deras religion. Det är inte direkt traumatiskt att inte få fira högtider, det jobbiga var var att jag skulle behöva förklara orsaken, då jag själv inte hade gjort valet. Precis som att behöva försvara en pojkvän inför sina vänner, om man egentligen tycker att det är han som har gjort fel. Jag minns också situationer i mitt liv då jag har valt att svälja min stolthet och gått emot mina principer för att undvika konflikter. Jag tror aldrig att sådant lönar sig i längden.

Andra yttre omständigheter kan också göra det svårt att vara sig själv. Jag är exempelvis en extremt generös person men har p.g.a ekonomiska förutsättningar inte kunnat vara det under vissa perioder. Jag kan även må dåligt över att jag känner att jag har blivit ”tråkigare” och att jag ur den aspekten har blivit någon annan. Jag tror iofs inte ens att jag skulle kunna bli en Svensson om jag så ansträngde mig men  jag behövde bo i en mindre stad, utan ett partyliv att tala om, för att få lite rutin i mitt liv. Och vad är det första jobb jag blir erbjuden i Växjö? Mingelreporter så klart.

Christian har nog förändrat sitt liv ännu mer än jag har gjort. Förutom att lägga ner sin mycket välbesökta Finest-blogg har han bytt egenföretagande med sovmorgnar och vinluncher i solen mot kontorstider och hemmakvällar i Sverige. Christian menar själv att han inte har mått bättre på många år.

Hade jag & C haft bra karaktär från början hade vi inte varit i en situation då vi behövde ändra på miljö och yttre omständigheter men det är viktigare att ha självinsikt. Det är svårt för mig att hitta en nivå där jag kan kan vara mig själv, impulsiv och lite excentrisk, men ändå äga trygghet och stabilitet. Jag har alltid gillat Växjö men det känns ändå inte som slutdestinationen. Drömmen är att bo i USA eller Canada och då jag inte gillar att backtracka kan jag definitivt inte tänka mig Malta eller Stockholm igen. Finns stora fördelar med båda men också en anledning till att jag flyttade därifrån.

Vissa behöver lära sig att våga mer och ta risker. Andra, som jag, behöver lära sig att våga stanna upp och tappa bollen.