När jag jobbar heltid är jag helt död när jag kommer hem. Jag slänger mig på sängen, sätter på TV:n, äter hämtmat och tar kanske ett glas vin. Jag tänker jag på de som istället hämtar sina barn på dagis efter jobbet, sedan handlar, lagar mat och fixar. Hur orkar ni?
En stor jävla eloge ska ni ha!
Jag tror att den viktigaste egenskapen hos en bra förälder är tålamod. En egenskap jag själv nolltaxerar i. Jag har ju mina humörsvängningar också. Förra veckan slängde jag en gummistövel i huvudet på Måns. Då hade han visserligen lovat och hämta mig hos läkaren på eftermiddagen och istället somnat med mobilen av. Men man får inte slänga stövlar i huvudet på barn när de är dumma. Dessutom är jag jätterädd för själva födseln.
Det är världens största biologiska orättvisa att män kan få barn när de är pensionärer medan vi måste bestämma oss för om vi vill ha barn innan vi fyller 35. Jag fyller 33 i höst och vet inte alls hur jag vill göra i barnfrågan. Det enda jag har bestämt är att om jag får barn ska hon heta Eden om det blir en flicka och Julian om det blir en pojke. Det är enkla men lite ovanliga namn som passar på de flesta språk.
Just give me this one!