Jag stör mig på människor som säger att de inte ångrar något. (Eftersom det har gjort dem till den människa de är idag. D.v.s perfekta?)
Det är inte bara en klyscha utan även en lögn. Alla har gjort något de ångrar. Druckit alldeles för mycket, haft sex med fel person, sagt saker de inte menat eller fattat ett dåligt beslut. Vi blir inte bättre människor av dåliga erfarenheter, vi blir bara bättre om vi mår dåligt av dem, och därför väljer att inte göra om dem (lika ofta). Det hade ändå varit bäst att inte göra sakerna från början.
Man kan ju åtminstone ha ödmjukheten att ångra de handlingar som har sårat andra. Det har vi ju också alla gjort.
Jag är sämst i världen på att säga förlåt. Om man säger förlåt innebär det ett medgivande på att man har gjort fel vilket gör att man hamnar i ett jobbigt underläge. När jag har sagt förlåt till Måns har han blivit helt tyst, som i chocktillstånd. Jag ångrar mest för mig själv istället och försöker göra något snällt mot personen för att uppväga. Därför tycker jag att man ska vara extra snäll mot sig själv också, om man har gjort ett misstag som bara drabbar en själv. Det betyder inte att man inte ångrar misstaget.
Jag tänker såhär; varför ångra något som redan tillhör det förflutna? För det är väl just vad ånger handlar om, ens förflutna, något som redan inträffat och hur mycket man än vill så GÅR det inte att backa tiden och agera annorlunda. Det är därför jag är en av dessa personer som faktiskt påstår att jag inte ångrar någonting. Betyder det att jag är nöjd med alla mina beslut? NEJ! Betyder det att mina beslut alltid gynnat mig själv och de personerna som jag värderar allra högst? återigen, NEJ.
– Men på samma gång ÅNGRAR jag inte dessa beslut, för de har som du beskriver; faktiskt gjort mig till den jag är idag. Vem är jag då? Är jag perfekt för att jag inte känner ånger? Knappast – men jag är åtminstonde mig själv och jag står för de beslut jag en gång i tiden valde att fatta. Beslut som gjort mig till den jag är idag. Antingen kan välja att gå och gräma mig över dessa beslut, älta och ångra dem -eller så kan jag helt enkelt välja att inse att de tillhör det förflutna och därefter släppa taget om tankarna om hur allt kunde varit annorlunda idag.
"Man kan ju åtminstone ha ödmjukheten att ångra de handlingar som har sårat andra." Skall jag vara ärlig är jag tveksam till att din ånger skulle hjälpa någon som blivit sårad av dig. Ånger är något personligt – något du främst riktar mot dig själv och ditt inre. Förändring är däremot något din omgivning får skåda och ta del av.
Givetvis beror det även på hur man definierar ånger. När jag påstår att jag inte ångrar något menar jag att jag inte går och ältar mina beslut och plågar mig själv med tankar om hur allt vore just nu, eller i framtiden, om jag bara hade agerat annorlunda.
Istället väljer jag att fokusera på nuet. Jag gjorde något som fick konsekvenser 2 år senare, fine det var inte särskilt smart INSER JAG NU – men jag fattade trots allt beslutet av en anledning och antagligen kändes beslutet rätt vid tidpunkten då det fattades.
Man kan förändras utan att först behöva känna ånger. Det räcker att snabbt inse att ett beslut kanske var dumt (det är skillnad på att komma till insikt med något och att ångra något) och sedan lägga ned all energi på att jobba mot förändring – istället för att känna ånger samtidigt som man gör allt för att förändras och visa andra att man "ångrar sig".
Det var lite av mina tankar. Kram och tack för en bra blogg!