Ibland händer det.

Alltså det här med att jobba med sig själv stället för emot. Jag var nyligen i en relation där personen i fråga inte klarade av att se mig gråta eller visa mycket känslor. Resultatet blev att ju mer jag försökte stänga av, desto mer motarbetade min hjärna mig. Jag har aldrig varit så mycket dramaqueen i hela mitt liv som jag blev i hans sällskap. Lycka är att hitta någon som tycker om dig på grund av de saker du inte gillar hos dig själv. Inte trots dem.

Detta inlägg handlar inte om att jag har hittat The One. Jag har bara insett vem som inte var det.