I Sverige växer den våldsbejakande extremismen; de vänsterautonoma rörelserna , vitmakt-miljön samt våldsbejakande islamistisk extremism. Vi har i Sverige exempelvis fundamentalistiska terrorister, Revolutionära Fronten samt medlemmar i Svenskarnas Parti som på riktigt tycker att ändamålen (oftast våld) helgar medlen i kombination med en uttrycklig önskan att avskaffa demokratin. Allt medan dessa ideologiska krafter växer sig starkare lägger människor energi på blockader mot SD – Riksdagens mest demokratiska parti, i egenskap av att vara de enda som vill införa fler folkomröstningar på både kommunal och nationell nivå. Jag kan överhuvudtaget inte relatera till att inte vilja lyssna på motsatta åsikter! Nu räknar inte jag mig själv som höger (utan i mitten) på den politiska skalan men i egenskap av konservativ skulle jag kunna säga att de åsikter som ligger längst från mina egna tillhör den överstatliga vänstern och mardrömmen är ett sovjetiskt spionsamhälle där människor ”hängs ut” och förlorar jobb eller ställning på grund av sin politiska tillhörighet. Där det är okej att hacka människors datorer och mail. Där Staten bestämmer vem som ska ta föräldraledighet och hur länge. Men om personer med dessa åsikter skulle komma till min arbetsplats skulle jag välkomna det! Jag skulle tycka att det var spännande och väldigt intressant att höra hur de backar upp sina antidemokratiska åsikter med reella argument och jag skulle definitivt sitta på första raden och ifrågasätta.
Vi är inte historielösa. Problemet är att vissa delar av världshistorien verkar ha suddats ut. Hur många ungdomar idag känner exempelvis till Gulag – de sovjetiska koncentrationslägen som byggdes under ledning av Lenin och Stalin? Som fortsatte användas som bestraffningsmetod fram till Sovjetunionens upplösning. Arbetslägren var i första hand avsedda för politiska motståndare men detta kom senare att ändras. Man närde länge en tro på att fångar genom hårt arbete kunde inrättas i ledet och bli goda medborgare. Har ni hört den förut? Hur många som dog i dessa läger är okänt men sammanlagt tros 14 miljoner människor ha fängslats under Stalins år vid makten. Hur många av dessa som dog är omtvistat, men det sammanlagda antalet dödsoffer har uppskattats till omkring 1,5 miljoner. Källa: Allt om Historia
Närmare sanningen tror jag att vi kommer om vi estimerar siffran till närmare en miljon per år under denna period. Ni som fortfarande tror att vänstra planhalvan ”plays nice” bör ta en närmare titt i historieböckerna.