Stockholmskan får numera i snitt sitt första barn när hon passerat den
åldersperiod då det medicinskt är optimalt för kvinnan att föda,
nämligen mellan 20 och 29 år.
Kvinnor i Stockholm föder sitt
första barn vid i snitt 30,4 års ålder (2003). Äldst är
förstföderskorna i Hedvig Eleonora församling på Östermalm, i snitt
32,2 år. Yngst är mammorna i Spånga församling, som även omfattar
Tensta och Rinkeby där många har invandrarbakgrund. Förstföderskorna
där är i snitt fem år yngre än i Hedvig Eleonora.
Källa: SvD
Det slog mig att jag nu är exakt lika gammal som medelsnitts-förstföderskan på Östermalm. Jag har dock ännu inte bestämt mig om jag vill skaffa barn eller inte. Jag har alltid varit ganska sent utvecklad. När jag var 16-17 var min bästa kompis 13 år. Jag började inte plugga förrän jag var 25 och hade inte bestämt mig för var jag ville jobba förrän jag var 30. Mina bästa kompisar idag är runt 25 och ingen i min bekantskapskrets har barn. Jag vet inte om det beror på att jag fortfarande är lite sen i utvecklingen men jag har inga tankar på att skaffa barn i dagsläget. Sedan är det ju inte direkt aktuellt att skaffa barn i en etta.
Många förknippar människor som väljer bort att skaffa barn med självupptagenhet och själviskhet. Som världen ser ut idag kan jag nästan tycka att det är tvärtom. Varför skulle jag sätta ett nytt barn till världen (istället för att adoptera)? Jo, för att jag vill ha ett barn som liknar mig själv/min man, för att jag vill uppleva en graviditet och för att jag vill föra mina gener vidare. Jag jag jag.
Om jag hade viljat vill bli förälder av ett osjälviskt skäl dvs. att man har kärlek och tid över för en annan varelse, hade jag istället valt att adoptera ett hemlöst barn.
Eller ännu hellre ett handikappat barn. Här är exempelvis en lista på kinesiska barn som i dagsläget söker föräldrar och står utan familj.
Barn i Kina söker
föräldrar
Flicka 6,5 år med opererat hjärtfel (ASD, VSD)
Pojke 4,5 år med lyckad ryggmärgsoperation,
skolios
Tvillingflickor 4,5 år varav den ena är blind och den
andra gravt synskadad
Flicka 2,5 år med dubbelsidig microti,
hörselnedsättning
Hör av er till oss om ni önskar anmäla intresse att
adoptera något av dessa barn eller om ni har frågor
på tel; 031-7046080 eller via mail; [email protected].
Jag vill påpeka att jag inte anser att det är själviskt att skaffa egna barn, utan bara att man kan konstruera att det är så, på samma sätt som om det skulle vara själviskt att inte skaffa barn.
Think about it.
Malin: äckel!!
Ellen: Of corse sluta föda barn, jorden blir överbefolkad och miljön går åt helvete och jorden går under. Ja det är själviskt att föda barn. Ta hand om de som finns ist, Så att de som readn lever kan få ett bra liv utan att behöva begränsa och inte leva ett liv bara för att rädda miljön.
Sluta va själviska och skaffa barn era bitches!!!!!!
Men Ellen, jag trodde jag tillhörde din bekantskapskrets och jag har ju barn ;O
Mm. Trixig fråga adoption är helt klart ett alternativ. Sedan behöver inte barn på något sätt innebära ett antingen/eller-liv. Allt handlar om inställning darlign 🙂
Puss..
den där statistiken var från 2003, i Östermalmsnytt för några veckor sedan stod det att förstföderskorna i stadsdelen är 38 (!) år. Detta ger mig ännu en anledning att inte flytta.. Hoppas på barn inom något år (är 32) och kan alltså nästan känna mjig som en halvung mamma den dagen.. hahha
Jag tycker inte det är själviskt att välja bort att skaffa barn utan det tyder på god självkännedom eftersom alla barn är värda att födas efterlängtade. Jag tycker inte heller att det är själviskt att vilja bära på sitt barn tror inte många tänker på sina gener eller utseende. men jag tror att det är en speciell känsla att ha ett barn i magen, och det är mkt mer komplex en så med hormoner och anknytning till barnet som sker i kroppen under graviditeten. Sen är det svårt att få adoptera och det är en lång och dyr process, otroligt få får faktiskt adoptera. att ta hand om ett äldre barn är ännu svårare eftersom dem första åren skapar man en självkänsla och anknytning till sina föräldrar och har man missat detta kan det leda till svåra empatistörningar i framtiden. så ska man ta sig an ett barn som genomgått en traumatisk tid under sina första levnadsår, bör man ha otroligt med kunskap och tålamod. ska tillägga att jag är 21 och längtar efter barn så det här är utifrån min synvinkel 🙂
jag skaffade mina (planerat) när jag var 20 och 21. det känns grymt bra nu. I år fyller jag 25 och jag känner mig enormt erfaren av livet…=)
Hoppas du får en toppenvecka!
Kram Erica