Jag och min kompis Cat pratar på FB. Vi har helt olika smak när det gäller det gäller män, vilket råkar vara en bra sak i en vänskap. Cat är en riktigt alpha female – dominant, snygg, driven och framgångsrik. Hon klagar på att det finns få Alfa-män generellt, och att de som finns ofta kommer med tillhörande paket av fullblods-sociopati eller galopperande drog/alkohol/ sexmissbruk. Eftersom hon vet att jag hellre dejtar yngre killar gjorde hon en sjukt rolig jämförelse som gick ut på att de är som labradorer som blir glada när de gör något rätt till skillnad mot ”ett bångstyrigt gammalt ök som ligger och fiser i soffan och inte har lärt sig något nytt trick sedan 2005″. I rest my case!
Under 2014 (mitt fiasko-år) gick jag för mycket efter min hjärna. Jag träffade personer jag inte kände attraktion för, så länge de var stabila, lugna och inte festade för mycket. Helst inte drack alls. Var framgångsrika inom sina jobb och allt annat jag förknippade med trygghet. Alla som vet hur mitt ex C var kan nog ha stor förståelse för det. Men så länge jag inte går efter mitt hjärta kommer 2015 också vara lika tråkigt på den punkten. Ärlighet och pålitlighet står fortfarande högst upp på listan. Men det jag attraheras av är vackra, smarta, musikaliska killar, som är roliga och spontana. In the end. I just wanna rock.
