Vad är egentligen ett ”dåligt samvete”?
Det är inte som att vara dålig i magen, som härstammar från en speciell kroppsdel. Det är mer en abstrakt känsla som får dig att känna dig som en sämre människa.
Men får man inte dåligt samvete just för att man egentligen inte är en dålig människa?
Jag drabbas ofta av dåligt samvete. Jag känner att jag kan vara lite elak omedvetet och när jag sedan kommer på det kan jag tänka på det j.ä.t.t.e.länge.
Ett exempel. Jag bloggade tidigare på Finest.se där jag minglade flitigt med de andra bloggarna. Detta var på stenåldern då Finest bara hade 12 toppbloggare och jag låg etta bland medlemsbloggarna. En av dessa bloggare hade en ironisk blogg som jag gillade, med bloggnamnet Fattiglappen. Jag och ”Fattiglappen” blev snabbt bekanta och spelade spel och åt middagar. Med tidens gång anförtrodde Fattiglappen att han dejtade en tjej som jobbade på Ica. Han ville inte ha ett förhållande men han tyckte att det var trevligt att hon kom förbi ibland och dessutom brukade ta med sig charkvaror från Icas delikatessdisk.
Då jag dejtade en annan kille skrev jag i bloggen att jag och Fattiglappen endast var vänner, han dejtade ”en tjej från Ica”. (Jag fick i efterhand veta att hon tagit illa upp av denna benämning) Jobbar man på Ica så gör man väl det, skulle det vara något smutsigt med det? Hon var ju liksom inte ”tjejen från Malmskillnadsgatan”. Jag tycker att Ica är en underskattad arbetsplats (Paul Tilly är ju jätterolig!).
Sara Varga har bokrelease på Café Opera och killen som säljer hennes böcker ska gå på toa och ber mig passa bokbordet. Då kommer det fram en söt, lite försynt tjej och frågar om det är jag som är EllenF. Jag svara glatt ja och tycker det är kul att träffa ett ”bloggfan” tills hon presenterar sig. ”Det är jag som är tjejen från Ica” säger hon och snörper liksom lite med munnen.
Det är nu man bara ska hålla käft och le men istället börjar svamla och göra allting värre.
Ja alltså han tyckte ju bara att det var kul att du jobbade på ICA, eftersom du tog med dig mat hem och allt…
Jag kan fortfarande komma ihåg hennes uppgivna blick när hon gick därifrån.