Ni som har er familj i samma stad, glöm inte bort att vara tacksamma för det. Ibland känns det väldigt tomt utan. Jag har även min barndomsbästis Sara kvar i Växjö. Hon tycker nog visserligen att jag har övergivit henne lite, när jag flyttade. Men vissa av oss är inte änder som flyter på ytan i en spegelblank sjö. Vi måste flyga över oceaner innan vi kan hitta hem. Jag känner mig lite lost just nu. Försöker lita på mina instinkter.
