Best friends 4-ever?

Vem är ens bästa kompis? Den du umgås med mest, den du tycker mest om eller den som alltid ställer upp?

När man var liten var det den man lekte med varje dag, nu när man är vuxen har man knappt tid att träffas. Jag har alltid varit den typiska bästis-tjejen. Som bara ville vara med samma kompis jämt och blev svartsjuk om hon lekte med andra. Bästis-kärleken har bestått men objektet skiftat.

Det är nu nästan två år sedan jag förlorade min förra bästis Jennie. Det låter som om hon har dött, och för mig känns det faktiskt så.

Vi träffades i stort sett varje dag under mitt första år i Stockholm och jag älskade henne mer än alla pojkvänner tillsammans. Båda var singlar men jag trodde aldrig att en kille kunde komma i emellan vår vänskap, men det gjorde den, två gånger.

Det började med att jag begick ett STORT misstag. Vi hade tidigare dejtat två killar, som även de varit bästisar, men båda förhållanden tog slut.

Jennie valde dock att fortfarande hålla kontakt med båda. Jag borde inte ha brytt mig, anser jag idag. Men blev då väldigt sårad när jag hörde att hon tagit en promenad med mitt ex. När sedan hennes ex hörde av sig till mig beslöt jag mig för att träffa honom, också som en vän såklart. Han ljög för mig och sade att han inte längre var bästis med mitt ex. Han sade också att Jennie och mitt ex hade haft en affär.

Jag borde inte ha trott på honom men i ren svartsjuka (och champagnefylla) gjorde jag det misstaget. Det hela slutade med att jag sov över hos honom en kväll. Vi kysstes men inget mer hände. Vill påpeka att det aldrig skulle kunna ha hänt något mer, från mitt håll, även fast han verkligen försökte med ALLT den gången. Jag berättade inte det för Jennie, men det gjorde han.

Vi lyckades rädda vänskapen den gången, även fast Jennie kände sig väldigt sviken, men någon månad senare träffade hon en pojkvän och slutade att höra av sig till mig.

Eftersom hon var singel hela perioden vi var bästa vänner så vet jag fortfarande inte om hon aldrig riktigt kunde förlåta mig, eller om hon helt enkelt bara var en sådan tjej som dumpade sina kompisar när hon skaffade kille.

Jag har pratat med en del av hennes andra kompisar och de menar att hon var den typen som bara umgicks med sin pojkvän, om hon hade någon. Så jag antar att jag var någon slags substitut medan hon var singel. Jag kommer ändå aldrig att glömma henne eller vår tid tillsammans. En bästisrelation är faktiskt som ett förhållande. Blir man ”dumpad” sitter det i länge.

Jag säger inte att jag är den perfekta kompisen. Men jag sätter aldrig min kille före en bästis. Kanske före de vänner jag inte känner så väl, men aldrig en bästis.

Jag har gjort två stora misstag i mitt liv som jag tänker på ibland, att jag gifte mig för ungt (19 år) och att jag gick bakom ryggen på min bästa vän den gången. Gör inte om samma misstag som jag!

Antagligen hade jag dock förlorat Jennie i vilket fall som helst eftersom hon knappt hörde av sig till någon av sina andra vänner heller. Det är mest för min egen skull jag mår dåligt över mitt misstag, eftersom jag är en extremt lojal person och det är så OLIKT mig att göra en så dum sak.

Man lär så länge man lever.