Make Room.

Att ta plats, utan att ta andras plats, är en viktig egenskap. Särskilt i jobbsammanhang. Jag har jättejättesvårt för mjäkiga, åsiktslösa människor. Jag äter sådana människor till frukost! Samtidigt är det en väldigt ocharmig egenskap att köra över andra människor, även om de inte ger dig något val. Att hitta balansen mellan att vara sig själv; i mitt fall driven, full av åsikter, pedantisk, kritisk och kontrollfreak (typisk Jungfru) och att samarbeta/ bli omtyckt är svårt ibland. Därför passar jag bäst i en chefsroll. Hade jag inte varit en känslig och empatisk person på samma gång hade jag varit odräglig. Jag har även en väldigt mjuk personlighet och röst så människor känner sig inte hotade av mig, såvida de inte själv har väldigt dålig självkänsla. Men jag tål överhuvudtaget inte att ha skräniga, högljudda exhibitionister i min närhet. Det finns verkligen olika sätt att ta plats på.

Jag har fått lära mig att ta plats redan när jag var liten. Och då menar jag lära mig själv, för min mamma var extremt självupptagen och i sin egen bubbla under min uppväxt. Att synas eller höras jämte henne var i stort sett en omöjlighet. Samtidigt blev jag extremt bortskämd med uppmärksamhet av min farmor/farfar och morföräldrar, så på många sätt var jag ett typiskt ensambarn med vana att få min vilja igenom. Det var en chock för mig att upptäcka att det faktiskt inte var så att jag alltid vann i spel in the real world. 

Jag har just nu turen att jobba med fantastiska människor som jag verkligen ser upp till. Exempelvis Fredrika Johnson. A match made in heaven, vi är på helt samma plan och våglängd. Tror aldrig att vi ens har haft en diskussion om något, allt är bara självklart. Mardrömmen är att jobba med ostrukturerade eller arroganta människor som inte bryr sig om detaljer eller ens att göra sitt bästa.