… stand up eight.
Jag känner ibland att det är rentav övernaturligt hur mycket motgångar en människa faktiskt kan klara av. Jag har en vän som har förlorat båda sina föräldrar i tidig ålder samt två bästa vänner i bilolycka och leukemi. Hon är en ovanligt glad och extrovert människa och tryggare i sig själv än de flesta. Magdalena Graaf levde i ständig skräck (för sitt ex) i åratal om kom sedan tillbaka starkare än innan. Donald Trump gick i konkurs och tjänade sedan mer pengar än han hade första gången han var dollarmiljonär. Jag och Måns förlorade också allt vi hade i finanskrisen; två riktigt bra och välbetalda journalistjobb och en jättefin lägenhet. Nu när vi är på fötter igen kan man se tillbaka på det och inte ens förstå hur man orkade ta sig igenom det. Hur man bara orkade gå upp på morgonen när man var mitt i det. Hur klarar exempelvis människor av att gå igenom ”omänskliga” saker som att ha ett döende barn?
Jag tycker att det är viktigt att ta emot all hjälp man kan få. Man ska få vara ”svag” ibland och låta de närmaste ta hand om en när man når botten. Man ska använda all läkarhjälp och mediciner som finns att tillgå, åtminstone tillfälligt. Som Elina skrev i sin blogg nyligen är det faktiskt ganska nyttigt att ha dåliga perioder eller dagar, även fast det inte känns så just då. Det formar oss och gör oss till bättre personer med mer självinsikt och empati. Både jag och Måns hade noll ödmjukhet innan vi fick vår tuffa period och jag anser att vi båda har blivit mycket bättre människor, och det är egentligen det som räknas. Karmakonto före bankkonto. Även om jag självklart inte hade ”valt” att gå igenom samma sak igen.
Just nu har jag mer jobb än jag kan ta och tänker ta tillvara på det ”flyt” jag har just nu. Även fast jag vet att det inte varar för alltid och att livet går upp och ner. För alla. Även stormrika världskändisar får sina hjärtan krossade, sina rykten nedskrivna i tidningar och har familjeproblem. That is the nature of life. Cruel but beautiful.
