Det är märkligt det där, hur mycket djur kan påminna om sina ägare. Men är det så att man väljer ett djur med dessa likheter, för att man relaterar till dessa, eller är det så att djuret präglas på sin ägare?
Min katt påminner jättemycket om mig i personligheten. Han är som mig fast i katt. Extremt kräsen, bestämd och med mycket integritet. Han hatar att vara ensam men känner sig lätt trängd om någon kommer för nära honom. Han är väldigt klumpig, och faktiskt inte alls kattlik, utan går ofta in i saker och kan knappt hoppa upp i sängen. Han är jättegnällig. Så fort han inte får som han vill piper han rakt ut och slutar inte förrän man ger honom uppmärksamhet. Han är renlig och luktar alltid gott. Jag tror dock inte att han är jättesmart. Däremot är han extremt intuitiv (som jag) och märker direkt av stämningar. Om jag och Måns bråkar springer han direkt in under sängen och gömmer sig. Han kommer nästan alltid när jag ropar på honom.
Det bästa med djur är deras villkorslösa kärlek. Jag ser ofta hemlösa med hundar, och även fast de kanske inte är de mest lämpliga ägarna, så är hunden lika lojal för det. Hunden bryr sig inte om, om ägaren bor i slott eller koja, hur mycket pengar han har, eller om han är sopgubbe eller stadsminister. Även om du skiter i din hund och lämnar den bunden ute i kylan i timtals, blir den lika glad att se dig när du kommer tillbaka. Thats love.
