In God We Trust.

Jag förstår inte hur ateister kan leva utan ett konstant tillstånd av depression. Detta liv är ju så kort och dessutom finns det så mycket tragik i den här världen. Jag är säker på att det finns ett after-life, hur det ser ut tror jag dock inte att någon människa kan veta. Har man en tro blir det per automatik viktigt att vara en bra människa, men jag tror inte att det har något att göra med religionstillhörighet. Jag är av åsikten att only God can judge you & när människor tillber i gäng blir det genast en hierarki där vissa människor dömer andra. Det är jag helt emot. Jag tror att människor med tro har en helt annan inre styrka än de som inte har det– däremot tror jag inte att Gud ingriper i våra liv i nutid, och tror därför inte på healing, tala i tungor eller andra frikyrkliga fenomen.

För mig är en bra människa någon som har mycket empati och kan hjälpa andra (även dem de inte känner) av osjälviska skäl. Någon som alltid är ärlig mot sig själv och alla i sin närhet. Någon som inte försöker tvinga på sina barn sin egen religiösa eller politiska inriktning utan låter de ha sina egna åsikter. Ofta kan magkänsla och samvete vara samma sak, så jag försöker alltid att lyssna på den.