Efter 31 år av självförnekelse har jag blivit tvungen att inse att min kreativitet bara sträcker sig till kreativt skrivande. Med avundsjuka (och bitterhet) läser jag de creddiga fotobloggarna med snygg layout och bilder tagna i kreativt motljus. Som jag sedan jämför med min egen fattiga blogg med suddiga mobilbilder.
Jag har alltid sett mig själv som kreativ, men min kreativitet är begränsad till idéplanet. Boven i dramat är en total avsaknad av koordination samt praktiska anlag. Lite av en idiot savant. Jag får liksom vara glad att jag kan öppna dörrar och tända och släcka lampor.
För att kunna måla/filma/fota måste man använda sina händer. Tro mig jag har försökt allt! Jag med målarpensel är som Papphammar på rullskridsskor. Koordinationen lyser med sin frånvaro.
Längst kom jag iaf inom filmandet. En av mina kortfilmer visades på två filmfestivaler. Jag vann inga priser. Jag insåg mina limitations, att jag skulle aldrig bli nästa Von Trier. Man ska göra det man är bäst på. Mitt storhetsvansinne har numera begränsats till skrivandet/bloggandet. Allt annat har jag lagt på hyllan.
"Mitt sotrhetsvansinne har numera begränsats till skrivandet/bloggandet, allt annat har jag lagt på hyllan." Något som vi läsare är mycket glada för Ellen! Älskar din blogg och kan seriöst inte klara mig utan rutinen att logga in på improveme/ellen till morgonkaffet. Ha en fin kväll!