Your 15 minutes is up…

…you can go home now.

Jag förstår inte hur man kan se upp till människor av den enda anledningen att de har synts i TV-rutan. Jag tycker att det är moraliskt oförsvarbart att personer som beter sig som svin i docu-såpan Kungarna i Tylösand ska bli några slags idoler hos svenska tonåringar. Och oförklarligt om folk fortfarande är intresserade av att läsa om någon som åkte ut först i Robinsson för fyra år sedan och fortfarande har kvar samma jobb. För det första är det inte särskilt svårt att få TV-tid. De flesta i min bekantskapskrets blir nerringda varje säsong med både mer och mindre seriösa erbjudanden. Jag är inte emot kändisskapet men gör något bra av det! Se till att få det där drömjobbet, gör något för välgörenhet och få ut lite vettiga åsikter. Sitt inte där med din översittarmentalitet och snacka om att du är någon slags alfahanne. Du är kock. Punkt.

I mitten av augusti börjar förresten nya säsongen av Robinsson. Ska ni titta? Mitt ex Christian ska ju vara med för andra gången och påstår att han bara har varit lugn och snäll och till och med ödmjuk. Han bor i Stockholm nu och har, efter vad jag hört, ett chefsjobb på ett säljföretag. Ingen blir gladare än jag om det går bra för Christian. Eftersom jag alltid har trott på hans potential och att han kan komma hur långt som helst – om han inte hade varit sin egen värsta fiende. Därför har det varit så smärtsamt för mig att se på hur han har förstört för sig själv, både gällande relationer, rykte och arbetsliv. Vi gick igenom mycket ihop, det mesta var bra men det som var dåligt var så pass dåligt att det dödade kärleken. Vi har båda haft svårt att acceptera att det verkligen är över, eftersom vi hade så mycket fantastiska framtidsplaner. But sometimes you just have to cut your losses.