Det gör så ont i hjärtat och magen och överallt när jag ser på dessa bilder. Folk får tycka att jag är dum i huvudet men jag sörjer mina katter lika mycket som jag skulle ett människoliv. Will it ever end?
13 svar på ”Mammas hjärta.”
Kommentarer är stängda.
Tack för kommentaren! Jag kan fortfarande få total panikångest när jag tänker på hur jag håller den livlösa kroppen och de tomma ögonen. Jag orkar inte gå igenom det en gång till. Men jag kanske ändrar mig nästa gång jag får se en kattunge….Stor kram!
Den sorgen är hemsk! Jag förlorade min hund för ett och ett halvt år sedan och det är den värsta sorg jag varit med om. Jag har förlorat mor- och farföräldrar (som jag har varit nära) men sorgen efter min hund blev ändå så mycket mer påtaglig. Jag vet inte om det berodde på att hon var en så stor del av mitt vardagliga liv, hon fanns ju alltid vid min sida, hade en personlighet som passade mig så bra och jag älskade henne otroligt mycket. Hon var den finaste lilla vän jag kunde ha.
Paniken och ångesten när man förstår att livet för ens vän är slut, kan fortfarande vakna upp och känna att något är fel, att något saknas, och kommer på att det är för jag inte har henne hos mig längre. Men, det dröjde inte länge förrän jag insåg att mitt liv utan djur inte är ett komplett liv. För mig är relationen till sin katt eller hund bland de trevligaste relationerna man kan ha i sitt liv. Jag ville inte vara utan den kärleken, den väger upp sorgen och idag när jag tänker på min hund är det mer av kärlek till det fina, och allt mindre av ångest av saknad. Jag kände som du men tänkte såhär: om mina vänner dör ska jag då aldrig skaffa några nya för rädslan av att förlora dem? Nej, jag klarade mig inte utan hund och idag har jag en helt underbar och fin vän vid min sida, jag vill inte vara utan denna djurkärlek!
Många kramar till dig!
Ja och djur är på något sätt så totalt hjälplösa och beroende av dig att de blir en del av dig. Tack för kramen!!
Förstår PRECIS hur du känner, det är så j*vla fruktansvärt att förlora ett djur – det är ju en vän man förlorar – någon som älskar en villkorslöst och som man får ett starkt band till :.( Jag får fortfarande tryck över bröstet och en klump i halsen när jag ser Golden Retriver-hundar efter att vi var tvungna att låta vår fantastiska vovve somna in för fyra år sedan.
Lider verkligen med dig tjejen och skickar en stor kram
All kärlek <3
Tack, känns skönt att inte vara ensam iaf!
Förstår dig precis – jag får ont i magen och mår dåligt bara jag ska lämna
min lilla prinsessa (perser) till kattvakten (bästa vännen) när jag måste vara iväg ett par dagar. Löjligt, jag vet, men jag kan inte föreställa mig att vara utan hjärtat.
Jag sörjer djur som familjemedlemmar (har tyvärr fått erfara det) och struntar i om andra tycker jag är märklig. För mig är det en självklarhet.
Djur är ju familjemedlemmar, så är i alla fall jag uppvuxen. Jag sörjer alla mina djur men det skulle aldrig få hindra mig från att skaffa nya. Djur är en sådan stor självklar del av mitt liv och jag vägrar vara utan den villkorslösa kärleken. Vill också skriva att jag blir alldeles varm när jag ser dina inlägg om djur Ellen, fantastiskt att läsa. Skönt med lite avbrott från all djurplågeriskit man läser. Kram!
Svårt att säga om det är lättare eller inte då det går inte att jämföra känslor. Det är kanske lättare på ett sätt för att man har fått ett helt liv tillsammans och det är ofta det bästa för katten i den åldern. Å andra sidan kanske det är svårare just för att katten blivit en så pass stor del i ens liv. Olyckor kanske är värre ändå eftersom man blir helt lamslagen och inte kan kontrollera situationen på något sätt. Det är underbart med djur och jag skulle inte kunna leva utan dem men smärtan som uppstår när de försvinner är olidlig. Kram
Vad fint skrivet !! Min katt gick bort så ung i en hemsk olycka . Men vet inte om det är lättare när katten är så gammal . Eller kanske ännu värre ? Kram
Ellen, när jag läste inlägget om Malte så grät jag hejdlöst. Förstår precis hur du känner. Fick avliva min hund för två år sedan o gråter fortfarande över det. Har kvar min goa kisse ialla fall, men tänker ofta tanken att något ska hända. Men så mycket mys man har med dem är det ändå värt allt!
Kramar Camilla
Har ni några djur nu eller ? Jag vet nästan inte om jag orkar skaffa en katt eller hund igen pga hur hemskt det är om det händer dem ngt ! Puss
Jag är precis likadan! Sörjer fortfarande vår Kiara som gick bort för snart fyra år sedan. Världens mest fantastiska hund.