Helvete

Dagen blev bara värre och värre från morgon till eftermiddag. Grät och var arg om vart annat och det slutade med att jag gick ner på stan, brände en massa pengar på totalt meningslösa saker, egentligen. Saker som jag inte behöver men som jag känner att jag bara vill ha. Materialist.

Jag hatar känslor. På riktigt. Det är inget jag bara säger. Känslor till mina vänner är bra. Dom älskar jag, jag älskar att älska mina vänner. Men när det kommer till motsatt kön, sexuella känslor och kärlek på det viset, det är det vidrigaste jag vet. Jag blir rädd, sluten, dryg, ironisk och sarkastisk just för att jag är rädd för att bli sårad. Det är det enda jag känner till.

Nu sitter jag här, med ett halvtaskigt hjärta, försöker få ner det jag känner i ord och orden flyter bara ihop i huvudet på mig.

I hela mitt liv har jag varit överviktig. Jag har aldrig varit den som dragit till sig blickar om man varit ute – förrän nu. Nu ser jag helt plötsligt bra ut enligt betydligt fler, och visst, det är trevligt och fint och coolt och skönt och allt jävla skit. Men att få på papper att utsidan är okej medans man är osäker på hur insidan är, är så jävla mycket värre än om man blivit dissad för att man varit tjock. Jag kan inte göra något åt den jag är, åt det som är jag. Mitt hjärta är mitt hjärta, min hjärna är min hjärna och allt som är jag är helt enkelt jag. Kroppen har förändrats till nästan oigenkännerlighet. Men jag är samma Emma på insidan, dock med vissa förändringar. Jag har bättre självförtroende, samtidigt som jag fortfarande är den osäkra tjejen, jag trivs med mig själv, samtidigt som nya komplex uppstått, jag ler mer, även om jag fortfarande har problem som får mig att vilja gråta.

Jag orkar inte, eller rättare sagt, mitt hjärta orkar inte ett till vågspel. Jag har spelat rysk roulette med det, allt för många gånger. Mitt hjärta är värd en chans till återhämtning. Jag kan inte köra på och tänka ”bära eller brista” längre. Det funkar inte. Hjärtat säger sluta.

All I want to do is to be out with you