PCOS, min kroniska sjukdom

Efter att ha ätit p-piller utan uppehåll i 11 år bestämde jag mig för att ersätta dessa med en kopparspiral istället. När man äter kombinerade p-piller (två olika hormoner, östrogen och gulkroppshormon), som jag gjorde, får man ingen ägglossning och heller inte någon ”riktig” mens även om du får en blödning varje månad. En kopparspiral innehåller inga hormoner och påverkar därmed inte ägglossningen. Jag tänkte att det skulle vara ett bra alternativ eftersom du byter/tar ut den först efter fem år och under de här fem åren skulle säkert min egna mens komma tillbaka och min kropp vara redo för en graviditet.

Det var inte riktigt så enkelt.

Det är olika hur snabbt mensen kommer igång efter att man slutat med p-piller. En del får regelbunden mens direkt och för andra kan det ta flera månader. Det vanligaste är att mensen kommer tillbaka efter en till två månader efter att man slutat med sina p-piller.

Efter sex månader hade jag fortfarande inte fått tillbaka min mens, trots att jag hade regelbunden mens innan jag började med p-piller i 16 års åldern. Då påbörjades en utredning och jag gick till tre olika gynekologer. Detta eftersom den första vägrade ge mig någon diagnos utan istället skyllde på mitt låga BMI (som jag haft sedan jag slutade växa och är fullt normalt för min kropp). Till slut fick jag diagnosen PCOS, polycystiskt ovarialsyndrom. Som sjuksköterska hade jag självklart hört talas om detta men trodde inte att jag var drabbad eftersom två symtom är kraftig kroppsbehåring och övervikt, vilket inte stämde in på mig. Gynekolog nr. 2 och 3 förklarade att man inte behöver uppfylla alla symtom.

Så, vad är då PCOS? 

PCO innebär att äggstockarna är fulla av små vätskefyllda blåsor som kallas polycystiska ovarier. Har man samtidigt en hormonrubbning kallas det polycystiskt ovarialsyndrom (PCOS).  I mitt fall hittades inga fel på hormonvärdena, dock förklarade gynekologerna att det är någon obalans mellan hormonerna till/från hypofysen som gör att jag inte får någon ägglossning och därmed heller ingen mens.

Hormonrubbningen består oftast i att man har för mycket av det manliga könshormonet testosteron i förhållande till det kvinnliga könshormonet. Eftersom de kvinnliga könshormonerna styr menscykeln, leder en sådan rubbning till att man får glesa menstruationer eller att mensen uteblir helt (som den gör i mitt fall). Det beror dock inte på att det saknas anlag för att bilda ägg, pjuh! Det höga testosteronet kan även leda till akne, övervikt och ökad kroppsbehåring. Viktuppgången beror troligtvis på att man är känslig för effekten av testosteronet men också att man blir hungrig och då i sin tur ökar i vikt.

Behandlingen när man har PCOS brukar anpassas efter vad som är det största problemet. Om man är överviktig är det bra att försöka gå ner i vikt. Det kan i sig göra att mensen blir regelbunden och att hårväxten på kroppen minskar. Om man går ner i vikt minskar också risken för att få följdsjukdomar som diabetes och hjärtinfarkt senare i livet. Detta är dock inte så enkelt eftersom hormonrubbningen ökar hungern. Jag har som tur är väldigt hög ämnesomsättning och går därför inte upp i vikt lika enkelt som andra, men hungern är något som jag får dras med konstant. Mina vänner brukar säga att jag ”har svalt en tjockis”.