För oss sockerkänsliga kan socker i alla former vara lika beroendeframkallande som kokain eller heroin. Börjar man äta kan man inte sluta.
Socker och andra snabba kolhydrater t.ex pasta och bröd, liksom även alkohol, påverkar kroppens egna signalsubstanser som leder till att att vi mår bra och känner oss tillfreds. När ”ruset” klingar av vill man ha mer, och får man inte det drabbas man av abstinens i form av humörsvängningar och en inre stress. När man då äter mer socker känner man sig tillfälligt bättre men hamnar lätt i en ond cirkel och ett beroende.
Studier på råttor, gällande sockerberoende, har visat att råttor hellre väljer en dos av socker än kokain. De råttor som redan var invanda på kokain bytte även till socker om de fick den möjligheten. Detta säger en hel del om hur oerhört beroendeframkallande och vanebildande socker är! När sockret sedan togs ifrån råttorna fick de oerhörda abstinensbesvär i som kan likställas med en narkoman på avgiftning.
Socker leder till att kroppens ordinarie system kraschar ihop. Konsekvenserna blir sjukdomar, depression, trötthet, övervikt, undervikt, obalans i hormonerna, värk etc. Det kan även leda till ätstörningar eftersom du inte längre kan äta på ett naturligt sätt eftersom dina signaler från kroppen och knoppen blivit helt utslagna. Ditt ordinarie system behöver alltså repareras.
För att komma ur den här härvan av blodsocker- och hormonsvängningar krävs en kombination av åtgärder.
Av egen erfarenhet tror jag att det bästa är att börja med att utesluta socker och andra kolhydrater helt. Då gäller det att vara uppmärksam eftersom det finns dolt socker i många produkter. Rensa kylen och skafferiet och se till att ha diverse LCHF vänliga snacks hemma när suget tar över kontrollen. Det underlättar också om man berättar för omgivningen om sin nya diet, då är det ingen som rynkar på pannan när du tackar nej till semlan på semmeldagen eller brödet till lunchsalladen.
Och det viktigaste av allt: ge inte upp, för det blir lättare med tiden!