Jag var hela 20 år när jag blev mamma till ett vackert gossebarn första gången. Det var inte alltid lätt att vara en ung mamma, andra äldre mammor såg ner på mig. Tyckte kanske inte att jag skulle vara mamma i den åldern. Men jag och Joacims pappa var tillsammans, vi bodde ihop och vi kände att vi kunde verkligen ta hand om detta lilla barnet. Även om man absolut inte visste något om mammalivet.
Helt plötsligt så stod vi där med den sötaste lilla krabaten i våra armar, han var vår. Joacims pappa sa direkt, det där är en Joacim. Efter 5 veckor så fick lilla Joacim opereras, oj hela min värld gick under. Mitt lilla söta barn var sjuk, jag tyckte han var den sjukaste i världen. Även om läkaren sa att det var en vanlig sjukdom, han hade för trång magmun. Han kräkes kaskader, vilket gjorde att han inte tog till sig någon näring. Så han blev så liten och såg så sjuk ut.
Men direkt efter operationen så blev han frisk som en nötkärna igen och en otroligt levnadsglad bäbbe.
Eftersom jag själv är ett sladdbarn, så kände jag att jag ville ha tätt mellan mina barn. Så mina tre första barn kom ganska tätt, hela två år mellan dom. Idag är jag väldigt glad att jag blev mamma tidigt. Jag kommer själv ihåg väldigt väl när jag var tonåring, hur det var, hur jag kände mig och så. Vilket ibland underlättar!
Jag är otroligt stolt över mina 4 underbara barn, 4 olika personligheter, 4 olika människor, men 4 älsklingar till mig.
Kommentarer är stängda.