Läste i tidningen i morse om att inte alla föräldrar har turen att ha mormor/farmor eller morfar/farfar till sin hjälp med sina barn.
Jag har haft fördelen att uppleva en god samverkan mellan farmor/farfar & Mormor/morfar, dom har liksom alltid funnits där. Behövde jag någon hjälp av någon annan än pappa till barnen, då kollade jag med dom. Oftast fick jag hjälp, men det gällde ju att inte missbruka hjälpen. Önskar att alla fick den hjälpen som mina föräldrar gett mig, eller att alla barn fått den kärleken som mina barn får av sina mor och far föräldrar.
Jag skulle aldrig be mina föräldrar om hjälp hela tiden, utan mer när det verkligen krisar. Då känns det mer befogat att fråga om hjälp än om man hela tiden utnyttjar sina föräldrar.
Jag vill verkligen att mina barn ska känna att jag finns där för dom i alla väder sedan, den dagen jag blir farmor/mormor. Jag ska försöka vara den bästa av dom alla…
