Att hela tiden få höra att man är en dålig mamma som inte har koll på sina barn, det gör ont i hjärtat. Även om två av mina barn är utflugna ur hemmet och har sin framtid utstakad och det går bra för dom. Två flickor kvar hemma och vad jag vet så är det två fina flickor. Om man tror att man kan ha strypkoppel på någon som är 18 år och tror att hon är självständig, ja då tror man fel. Man ska nog tänka på hur man själv var som 18 åring och inte försköna sin egen sanning.
Att klaga på mig känns onödigt, då jag uppskattar mina barn. Det finns andra föräldrar som inte vill ha sina barn!
Om jag går tillbaka till mig själv, då flyttade jag hemifrån när jag var 18. Även om jag kanske egentligen inte var redo för det, men det inser man när man blivit vuxen.
Med risk för att bli tjatig, så säger jag det igen. Jag älskar mina fyra barn och avgudar den mark dom går på. Min dörr står ALLTID öppen för mina barn, dom får komma till mig när som helst. ALDRIG jag skulle säga att dom inte får komma hem till mig, ALDRIG skulle jag tacka NEJ till mer tid med mina barn. Att vara utan mina barn är som att luften skulle vara slut på syre, dom ger mig liv.
Man kan sitta och skratta åt alla saker som har hänt under mina år som mamma, tokiga strider med barnen, tokiga saker som barnen sagt. Jag skulle inte byta en sekund av det! Så ta vara på er tid med era barn, det kommer dom aldrig glömma och inte du heller.
Älskar att hitta på saker med mina barn, tyvärr finner man kanske inte tiden alla gånger. Men dom småsakerna är ju så viktiga, som t ex att träna ihop. Då har vi genast 1 timmas kvalitetstid.
Mina barn ger mig styrka, skratt och gråt vissa gånger. Men dom gör mig stolt som mamma!