Jaha, då har man varit ”singel” ett tag då ra… vänner, bekanta och familj säger till mig… du kommer hitta en bra kille, som är värd dig. VA?! Jag är inte intresserad av att hitta någon kille just nu, jag måste landa i mig själv och reda ut alla tankar i min skalle. Det snurrar som i en torktumlare i huvudet på mig. Hur ska jag överhuvudtaget kunna träffa någon kille? Nää, ska vara själv resten av livet. Kanske bäst så?
Sedan blir jag extremt trött på denna lilla håla jag bor i, här sprids det fin fina rykten minsann. Galet detta, folk vet mer om mig än jag själv. Men dom får väl snacka på, men som sagt synd om mina barn. Det är mina barn som får ta den stora smällen. Hoppas att ni får skinn på näsan mina änglar av detta, dessutom att ni vet om att rykten är bara dumma rykten.
Jag som var så jävla kär, vad hände?
Exet säger fortfarande att han älskar mig! Vad innebär det? Han har/hade ju gått vidare…
Nä just nu vill jag rymma härifrån, långt bort. Jag vill bort från mina knäppa känslor som rusar genom kroppen. Önskar att jag kunde vara stentuff, men detta är verkligen det tuffaste jag gjort. Att flytta från någon person som man tycker om, det är ju långt ifrån normalt. Men jag gjorde detta av olika omständigheter, plus att jag trodde att mitt förhållande kunde räddas.
Sortera tankarna nu Helena, skärp dig!!
Sorry för mitt ordbajseri här…. men måste få ur mig skiten.
