Som barn är det viktigt med mycket närhet, det går kanske över lite när man kommer upp lite i ålder. Blir kanske pinsamt att mysa med någon vuxen om en kompis ser, eller ett mindre syskon.
Närheten jag har med mina hemmavarande barn har gått över till den formen att man sitter i soffan och pratar om allt mellan himmel och jord, man skrattar tillsammans och sedan när natten kommer, då är det alltid en puss och ett JAG ÄLSKAR DIG. Känns som jag har en god kontakt med mina döttrar, även fast vi kan ryka ihop totalt.
Det är en god känsla som rusar genom kroppen när man ser att syskonen står och kramas och visar att dom verkligen bryr sig om varandra. Kan vara svårt ibland att inse att dom älskar varandra när dom står och skriker åt varandra.
När det kommer till mina stora söner, så märks det att dom är vuxna och mogna nu. En varm härlig kram omfamnar lilla mamma varje gång vi ses och det bubblar i mitt mamma hjärta, en varm och go glädje som infinner sig.
Så har vi då närheten till Jimmys barn. Det är lättare för mig att vara dom nära när inte pappa är hemma, såklart! Då pappa står högt upp på önskelistan! Men när jag är hemma nu med dom, så är ju det otroligt mysigt att få ligga och prata med dom innan dom ska sussa för natten.
Att få berätta om känslor, vad som hänt under dagen eller kanske om man tycker något är orättvist. Mycket står på agendan ibland, vilket gör att nästkommande dag blir bra då är man liksom på noll med alla frågor. Ny dag och nya möjligheter! Det blir liksom en annan slags närhet som ”bonusmamma”, men det är väldigt gott när dom säger…. duuu, du får inte säga detta till någon… sedan kommer en liten söt hemlighet. Då känner man sig speciell!
Eller när minsta trollet skriker… ELENA…. (hon har ett ryskt namn på mig.. hehe) DU GLÖMDE GE MIG EN PUSS JU!!!