Godmorgon snart dags för London!

03.30 på måndag morgon drar jag mot Arlanda. Nu är det bara två dagar kvar till London!!!!!! Jag känner mig svullen som fan, sprängs snart, tung, trött, sover sämre för varje dag som närmar sig, lugn och samtidigt orolig, glad för vad som väntar, mycket snurr på tankarna i huvet.. Det är nära nu!!!!!!! Jag hade 17 st stora äggblåsor igår visade ultraljudet. Hormonbehandlingen är snart inne på dag 10 och på måndag vet vi mer efter sista ultraljudet som jag kommer göra på kliniken i London. Äggplock planeras onsdag eller fredag! Det är sällan jag sprider något negativt vad det gäller min resa. Dom som gått igenom det här vet precis hur jävligt det är men jag väljer såklart att göra det bästa av alla situationer. Det är inget jag kan kringgå endå, helt otroligt att man går igenom allt det här för att sedan lägga det bakom sig och gå vidare. Det är en del av processen, ett steg i min omvandling. Jag har lärt mig att infinna mig i det jag är och jag blir bara gladare och starkare för varje dag som går. Jag hade väldigt gott snack igår med tjejen (läkaren) på Sophiahemmet som gjort mina ultraljud privat. Precis det jag behövde höra – hon tycker det jag gör är beundransvärt och hoppas såklart att jag en dag når mitt mål efter allt jag gått igenom. Hon berättade även om sin kollega som va transexuell (transkille).. Mina ögon öppnades såklart upp och jag blev glad för hans skull. Han hade levt som man med hormoner och efter beslut och försök burit barnet själv. Vi kan nå dit vi vill bara vi är redo att göra allt som krävs, ALLT! Här står jag själv, mitt på vägen och gör allt jag kan för min framtid. För mig, för oss, för den familjen jag en dag ska bygga!<3 medvetandes att jag gjort allt i min makt ger mig chansen att börja mitt nya liv som mig 100% och jag är tacksam att jag själv aldrig gett upp. Jag vill inte fokusera för mycket på framtiden och befinna mig nånstans som inte är här och nu. För det är nu jag lever, idag jag ska leva – vi vet inte vad som händer imorgon, om en månad eller om ett år. Jag ska inte gå miste om min bästa tid! Jag kan tryggt gå vidare medvetandes om att jag säkrat min framtid men att jag lever i nuet och hur mycket jag än vill ha "det där" så är den tiden inte inne nu. Prio ett är jag och det andra kommer jag att möta på min väg.. Och vem vet där kanske jag träffar dig en vacker dag… ALL KÄRLEK! Stay strong /Alex