Jag sitter och tänker på den dagen jag blir pappa. Hur mycket mitt barn kommer betyda för mig, vad jag gått igenom för att få det lilla vackra livet. Det finns inga gränser för vad man skulle göra för sitt barn.. iaf inte om du frågar mig! Barnen kommer alltid först! Det är dom jag en dag kommer att kämpa för och leva för. Nu lever jag mitt egna liv och krigar för mina egna drömmar eftersom att jag inte har någon annan att sätta före mig själv. När jag ser andra med sina barn, deras band och kärleken till varann fylls jag av glädje och det pirrar fan till i mitt hjärta! Tänk att få ha den där lilla, en alldeles egen i sin famn, att hålla och bära och alltid älska! Jag väntar fortfarande på den bästa dagen i mitt liv! Tänk när den dagen är här, jag och min tjej blir gravida.. det visar ett streck eller plus på stickan! Förstå då.. jag kan typ inte göra det eller jo jag gör det men det känns helt galet att ha dom tankarna.. leva sig in i den stunden, i det lyckliga ögonblicket! Att varje dag se den lilla magen växa och röra sig, hålla sina händer mot det mirakel som blommor på insidan. Det är fan ens livs kärlek! Dag för dag lär sig att ta nya tag, börjar krypa, börjar gå och hela deras uppväxt får jag se på. Ser helt magiskt ut i mina ögon att få prioritera annat i livet och gå in i den rollen. Med mycket ansvar och lärdom kommer det va värt att byta ut det mot allt annat som är här och nu!
Funderar också på när, var och hur? Man ska berätta att barnet kom till. Jag menar att även fast vi är föräldrar så förtjänar vårt barn att få veta hur det gick till. Sin nationalitet, sina rötter mm.. jag tänker att det ska framgå i en ålder där man fortfarande växer upp men har växt såpass stort nog att kunna ta emot denna information och samtidigt ha förståelse. Genom att ha en donator via London vilket vi förmodligen kommer ha (man kan även ha egen donator) så har barnet rätt att vid 18 års ålder få all information om donatorn på kliniken. Man har all rätt att veta! Det är något som kommer längre fram såklart men endå den tanken slog mig nu och jag får massa flashbacks i form av min framtid där vi byggt upp får familj, barnen springer runt och busar och ut kommer dom orden ”mamma”, ”pappa” titta! Ja, jag kanske låter som en riktigt drömmare men jag får iaf alla mina drömmar att gå i uppfyllelse och det är bara en tidsfråga nu.. Love /A