Min resa!

Inledning:

Vem är jag?
-Alex Flores 27 år
-Bor i Stockholm
-Studerande
-Har två hundar
-Ett eget varumärke ARFC
-Driver en blogg om mig själv – min omvandling!
www.blogg.improveme.se/finnsbara1

Största instressen:
-Träna
-Resa
-Familj & vänner
-Brinner för att hjälpa andra

Transexuell? Vad betyder det?
Man födds i fel kropp/har en annan könsidentitet än den man biologiskt föddes till.

Del 1
-När kom jag på att jag va Alex och inte Angelika?
Min resa började redan som barn. När jag va 2-3 år såg jag mig själv som en pojke. Jag har aldrig varit en tjej. I den tidiga åldern visade jag tydligt vem jag va. Jag hittade bla på ett eget namn och presenterade mig som kalle och på sexårs sa jag att jag tappade snoppen när jag föddes. Det va inga konstigheter liksom och jag trode själv att fallet va så. Jag föddes utan snopp och jag är en kille.

Del 2
Hur va uppväxten?
Alla – omgivningen har alltid sett mig som en pojke. Min mamma fick hela tiden höra ”åh vilken söt liten pojke du har” – det är min dotter avslutade hon med då. Min mamma, pappa och hela familjen förstod att jag va speciell – det här är inte Angelika. Jag kanske kom ut så men det va inte mitt val. Jag valde att vara mig själv, den jag är idag – Alex!
Jag älskade typiska killsaker. Jag va kär i tjejer och kände alltid att det blev jobbigt när man skulle bli indelad i kille – tjej.
Vart placerades jag? Jo med tjejerna. Jag kommer ihåg att det va jobbigt för mig men så va det då – indelat i ”könsroller”. Jag pussade en tjej på munnen som jag tyckte om, vi gick och höll varann i handen – det här va under lågstadiet. När lärarna såg det – fick vi gå på samtal. Det blev världens grej för att jag va ja. Hade det vart en kille som inte heter Angelika hade det varit okej då? Det kan man fråga sig själv.

13 +
Jag tvivlade aldrig på vem jag va. Jag hade många tjejkompisar och killkompisar. Mest killar då men mest tjejer idag. Jag gick under smeknamnet ”ankan” för att jag inte ville presentera mig som Angelika. Jag skämdes för mitt namn. Varje gång mamma ropade i affären – det här va upp i tonåren. Då minns jag ett flertal gånger att jag bara ville försvinna för någon sekund. Jag hade ögonen på en jätte fin tjej som följt mig i butiken och spanat i mig. Det gjorde vi väl båda två – tills min mamma ropade mitt namn – Angelika! Då slutade hon kolla på mig. Såna här saker som jag då inte kunde kontrollera eller styra. Men jag visste alltid vem jag va innerst inne – alltid!

En gång åkte jag på kryssning med min bästa vän Robin då hittade jag på ett namn. Vi sa till varann va ska vi heta idag? Rikard körde jag på. Den här historian är ganska rolig och romantisk på ett sätt. Den dagen träffade jag min dröm tjej – men det visste jag inte då. Vi va runt 13 år i det skeddet då jag träffade henne första gången – Ida hette hon. Vi gjorde ingenting då vi bytte nr och umgicks bara på båten. Sen hade vi ingen kontakt mer. 5 år senare när jag va 18 år – hör hon av sig. Jag blev chockad men samtidigt glad! Hon hade slagit vad med sin tjejkompis att höra av sig när vi ”växt till oss”. – Han kommer bli skit snygg sen hade hennes tjejkompis sagt! Jag förklarade som det va att jag inte hette Rikard och sa vem jag va och presenterade mitt nuvarande namn Alex. Hon blev helt till sig av det jag berättade – att jag föddes som tjej. Helgen efter kom hon till Sthlm och vi blev kära direkt – det va kärlek vid första ögonkastet. Hon va från Örebro jag åkte dit och hälsade på också. Vi blev tillsammans och hon flyttade in hos mig i Sthlm. – en av mina bästa story’s det va ju som en dröm då!

Del3
Man har fått tagit en del utmaningar under sin resas gång. Från då till nu har det hänt så mycket men mest på min insida!
Som 15 åring blev jag kallad för flera saker:
Bla.
-Jävla lebb
-Killen utan kuk
-Tjej som försöker spela kille
-Du kommer aldrig bli kille
-Äcklig/onormal
Mindre kul eller hur?

Tillskillnad från idag:
-Vilken fantastisk kille du är
-kärleksfull, omtänksam och magisk kille med hjärtat på rätt ställe.
-Stark förebild
-Den bästa killen jag vet
-Du kommer bli en fin pappa en vacker dag
-Du är en stor inspiration
-Tack för att du är du och vågar vara dig själv!
-Du motiverar mig till att vara den jag är
-Du visar att allting är möjligt

När jag va yngre visste jag inte alltid hur jag skulle tackla alla saker. Men jag har bevisat inte bara för andra utan för mig själv att allting är möjligt och att jag duger som jag är – vi är alla värda lika mycket! Vi är personer inte en läggning eller ett kön.
När jag fyllde 18 år bytte jag namn och kunde stolt berätta att jag heter Alex. När jag fyllde 23 på började jag min utredning och bestämde mig för att bli mig själv till 100%. Utan att skämmas och utan att vara osäker – visade jag upp min kropp för första gången som Alex. Operationerna gav mig ännu mer frihet att kunna gå barbröstad även fast jag alltid gått ”topless”. Jag är en helt annan person nu – samtidigt som jag hela tiden varit Alex sen jag va liten. Mitt självförtroende är på MAX, jag vet vad jag vill uppnå med livet – mina drömmar och mål. Jag låter ingen eller inget hindra mig från göra det jag vill. Idag är jag en stark kille påväg framåt och är mitt i mitt livs största resa! Jag är så jävla stolt över att vara den jag är idag. Enda sen jag accepterade att jag föddes med en gåva och själv gjorde mitt val så har allting bara flytit på. Det har blivit lättare att vara jag. När jag visar upp min säkerhet – smittar den av sig. Det som är självklart för mig blir också mer självklart för dig. Du ser mig, du ser vad jag har gått ”går” igenom. Jag vet vart jag är påväg. Vet du? Ta steget mot friheten – välj att vara du!

Del4
Vart står jag nu?
-Jag har gjort min andra bröst operation
-Jag har fryst ägg i Sverige och i London
-Jag väntar på att börja med Testo när London resorna är klara. (2017)
-Jag har bytt namn men inte personnr ännu pga. att jag precis gjort nytt pass, leg och körkort. Har heller inte det behovet just nu – det är bara ett papper.

Vad händer i London?
Det är en process som pågår nu – jag håller på att frysa ägg där och är inne på min andra omgång. I London är det möjligt för min framtida flickvän att bli gravid med mina ägg. Eftersom att surrogatmödraskap inte är tillåtet i Sverige så är det här vår enda chans. Det är väldigt mycket men det blir vad man gör det till. Jag går igenom det här helt ensam nu men jag har själv valt det – jag bäddar för framtiden helt enkelt. När jag träffar den rätta så har jag redan börjat halva processen genom att ha fryst ner ägg. Det här är min största önskan och dröm – att bli pappa och det kommer jag att bli en dag!
– (Det här är extra viktigt för mig då min pappa va adopterad och gick bort när jag va 9 år..)

Efter att jag gjort klart det här i London är jag redo för testosterone. Då känner jag mig klar och redo för nästa steg – mitt sista steg. Vi utvecklas ju hela tiden, jag tycker att jag växt jätte mycket som person senaste året. Men Testo kommer utveckla min kropp och mitt psyke på ett helt annat sätt – det ska bli sjukt spännande att se vart utvecklingen tar en. Det här med ”barnbiten” är anledningen till att jag inte börjat med Testo tidigare. Jag visste heller inte att jag ville börja med det innan jag startade min omvandling – jag ville bara ta bort brösten för dom gjorde så att jag kände mig instängd i min egna kropp. Varför jag ändrat mig nu är mest för att jag vill växa och bli en man, känna vart testot tar mig och liksom kunna landa i mig själv. Sen vill jag heller inte se ut som en pojke resten av mitt liv och jag vill bli en pappa med eller utan skägg! Vi får se den dagen helt enkelt. Jag är jätte glad och lycklig nu – det kan bara bli bättre!

Del5
Vad ska jag välja?
-Sociala situationer
-killarnas eller tjejernas?
-hon eller han?

Den här är ett problem för många transpersoner. Den som inte vill välja utan bara vara den dom är – Vilken kategori tillhör man då? För mig har det varit mycket bekymmer både med vilket omklädningsrum rum jag ska byta om i till vilken toalett jag kan gå in på. Ser man att jag har bröst idag? Nej, okej då kan jag gå in på killarnas. Ser man att jag har bröst idag? Ja, då får jag gå in på tjejernas. Jag har aldrig känt mig mer obekväm än vid dom här tillfällena när det kommer till att välja han eller hon. Jag vet vad jag vill vara och vart jag vill gå in – men kan jag gör det? Jag har blivit utslängd från krogen pga av att jag gått in på tjejernas toalett när jag hade bröst och jag har fått förklara mig varje gång jag gått in i tjejernas omklädningsrum för att byta om. Det här är något som jag slipper idag vilket är en stor lättnad. Enda sen jag tog bort brösten är det bara han, han och han som gäller inget annat – jag vill bara vara Alex! Jag minns att jag övervägde att byta gym för jag visste inte hur det skulle bli om jag helt plötsligt började gå i på killarnas. Tillslut tog jag beslutet och gick in där för första gången och bytte om. Ingen tittade, ingen frågade, ingen brydde sig och det gjorde inte jag heller! Det har bara blivit lättare efter bröstoperation och mer enkelriktat för mig själv.

Innan jag tog bort brösten så frågade många vill du att jag ska säga han eller hon? Säg vad du vill eller mitt namn ”Alex” – jag ville inte själv sätta mig i ett fack bara för att jag ska få vara den jag vill och är inombords. Nu är det han och
tecknet man som gäller för mig. Jag har förberett alla runt om mig att det är ”han” nu för så småningom om när jag börjar på Testo kommer mitt utseende också att bekräfta det mer. Dom flesta har förstått det nu till och med mina gudbarn på 6 och 10 år säger morbror till mig. Det värmer mitt hjärta som fan! Idag är jag mammas son, bror till mina systrar och en dag kommer jag bli någons man och pappa till våra barn.

Hur reagerar omgivningen då? Ja, dom reagerar inte ens. Jag får mycket kredd av folk jag möter ute på stan och på sociala medier. Dom flesta känner igen mig via bloggen, tidningen eller från min medverkan i big brother. Jag tycker det är skit kul när folk kommer fram och jag älskar när jag får frågor för vissa blir så försiktiga dom vet inte alltid hur ”långt dom kan gå” men jag svarar som sagt på allt – inga frågor är dumma! Fråga vad du vill, du kommer få mitt svar.
Jag har inget krav att säga till någon ”hej, jag föddes som tjej” – jag väljer vem/vilka jag vill ska känna hela mig liksom och där ingår ju vänner för livet tjejer mm. Det är ju inte det första jag säger när jag träffar någon – men när jag väl säger det så blir dom oftast helt överraskade och imponerade sen är det inget mer med det liksom – som vilken kille som helst! Jag skämms iaf inte för något utav det – därför är jag alltid öppen och ärlig.
När jag däremot va mindre så va det mycket blickar och snack men mer åt det här hållet – är det en kille eller en tjej? Hon eller han är snygg? – tittar dom för att dom tycker att jag ser bra ut eller för att dom verkligen bryr sig och vill veta vilket kön jag är. En del frågade till och med: ursäkta visst är du en tjej – är du en kille eller en tjej? Jag menar vem fan bryr sig. Jag skulle aldrig lägga ner min tid eller energi på att ifrågasätta någon om det. Haha jag va ju i tonåren då liksom och det är alltid kul att se människor reaktioner. Ibland sa jag ”ja” och andra gånger ”nej” . För mig är det ingen stor grej, jag gjorde det inte till det heller. Men jag tycker inte att man ska behöva förklara sig för någon – vi är dom vi är och punkt.

Jag går alltid med huvudet högt och är stolt för att jag är jag! Jag tror att saker som vi går igenom under livets gång formar oss – jag har gått igenom sorg och lycka, jag har gått igenom det här och det är de som gjort mig till den personen jag är idag. Jag tror inte läggning eller kön har något att göra med personligheten – mitt hjärta och mina tankar kommer inifrån – det är min person och den jag är! Jag hoppas på att få fortsätta sprida glädje och ge motivation till andra där ute.

– Kärleken har inga färger – kärlek och respekt och tack till alla som stöttat mig genom min resa! Tack

Mitt bästa tips/råd:
Va alltid dig själv. Lyssna på och följ ditt hjärta. Du har bara ett liv, det är ditt liv – lev det precis som du vill. Skit i va alla andra säger – va ärlig mot dig själv och ge aldrig upp! – Jag finns här. KÄRLEK /A