Jag satt och tittade på brudklänningar här om dagen, snälla fråga mig inte varför, det bara blev så. Hur som helst så kom Åskar helt plötsligt och frågade vad jag gjorde, jag tyckte förstås att det var lite pinsamt så jag fällde ihop min laptop och tittade generat på honom. Han blev ju bara mer nyfiken då så det var ju ganska dumt om man ser på det så, haha.
Även om jag vill gifta mig så är ju fallet inte så att jag vill göra precis nu. Jag tycker att brudklänningar är så underbart fina så, varför inte titta? tänkte jag. Hur som helst så fick jag fram till slut att jag faktiskt hade tittat på brudklänningar, och var sedan så extremt mogen att jag gömde mig under en kudde. Han bara flinade åt mig och började prata om hur vackert det skulle vara och se mig i en brudklänning och föreslog lite skämtsamt att han kanske skulle börja titta på kostymer. Sen förklarade han väldigt fint att han faktiskt ville gifta sig med mig och skrattade sedan och sa att han tyckte att vi kanske skulle vänta med det ett år eller två.
Hur skulle man kunna säga nej till någon av dessa skönheter? Jag kan bara tänka mig hur vacker man skulle känna sig och hur lycklig man skulle vara att få stå där med den man älskar mer än allt annat.
Hoppas ni har det bra 🙂
Massor av kramar till er!
Kommentarer är stängda.