Det är mörkt ute och gatlyktan utanför fönstret lyser lite svagt. Jag ligger i sängen med läsglasögonen på näsan, skrollar igenom Tumblr och skriver lite. Åskar sitter vid datorn och är mer eller mindre helt okontaktbar. Allt är som vanligt alltså, mer eller mindre. Jag har kommit till en punkt där jag faktiskt tycker att det är riktigt jobbigt att han sitter vid datorn och inte bryr sig särskilt mycket om mig som ligger och gör ingenting. Man kan ju tycka att vi borde göra mer saker tillsammans och inte sitta var för sig så ofta som vi faktiskt gör när vi är under samma tak.
Vi har pratat om det förut, det har vi, eller snarare jag kanske. Jag antar att han märkte att jag var på dåligt humör, i vilket fall frågade han vad det var. Jag sa rakt ut att jag tyckte att det kändes jävligt dåligt att han satt vid datorn och gjorde sitt medans jag låg på sängen. och sen dessutom sa jag att det kändes som om han bara ville vara med mig när vi har sex och när vi ska ska sova. Där emellan känner jag mig ofta bara som en börda eller att jag inte spelar så jävla stor roll. Han sa förstås att det inte var så och att han skulle tänka på att inte göra så, jag tror att det höll i ungefär två dagar.
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få honom att förstå. Det är ju inget som är så illa att jag inte klarar av det, men jag är lite rädd att det skulle kunna bli det i längden och det vill jag absolut inte. Och jag vill heller inte behöva säga till honom om såna saker, jag vill att han själv ska vilja umgås med mig och göra saker. Det känns nästan som om jag måste tvinga honom till saker för att dom faktiskt ska hända.
Hans dator är en riktigt stor bov i det hela, fast jag vet att han förstås kan välja bort den men det händer ju som sagt inte så ofta. Jag vill inte behöva konkurrera med en maskin och förlora, det är i alla fall i mitt huvud helt fel. Jag tycker att det borde vara det för honom också, men det känns ju verkligen inte som att det är så.
Hur som helst, tips och åsikter skulle uppskattas extremt mycket. Jag känner mig ganska ensam i det här.
Ha det bra,
kram.