Hej! 🙂
Jag kom precis hem från vårdcentralen där jag blivit undersökt i ca en och en halv timme. Som sagt så har jag under en tid varit väldigt tung över bröstet och haft smärtor i närliggande områden. Jag fick ta ett EKG och en del prover men innan det lyssnade hon på lungor, hjärta och frågade om mina symptom.
Efter provtagningen satt jag där i stolen, som jag förövrigt tycker ser ut som en felkonstruerad gynekologstol, med sönderstuckna fingrar och började kallsvettas. Efter en stund kändes det som att allt gick i slow motion och sakta men säkert blev helt suddigt. Jag hade alltså börjat få en panikångestattack och kände mig helt svimfärdig. Alltså jag och sjukhus går verkligen inte ihop… I vilket fall så fick jag lägga mig på en brits och efter en stund kändes det lite bättre.
Min ryska läkare, som tydligen inte alls var från Polen, hittade inget fel på varken hjärta eller lungor och tyckte att alla mina symptom tydde på att jag levde under enorm stress och därför kände av detta. Det hade jag väl visserligen misstänkt lite, men i vilket fall så var det väldigt skönt att få det bekräftat att det inte var något annat allvarliga kroppsligt fel. Hon rekommenderade att jag skulle söka upp en privat KBT-terapeut men jag vet inte riktigt om det kommer hända. Jag är ganska trött på att gå i terapi hit och dit och aldrig tycka att det ger någonting.
Jag ligger nu i Åskars säng och är helt slut, jag är rätt säker på att jag kommer somna vilken sekund som helst. Han gjorde lunch till mig så fort jag kom hit, vilket var väldigt gulligt, och nu sitter han vid datorn precis som vanligt. Men ja, jag orkar inte klaga på det idag, haha. Jag har väl ingen riktig anledning till det heller då jag ligger här och jättetrött och tråkig. Han är världens underbaraste människa, jag måste sluta störa mig på småsaker helt enkelt.
Jag går väl hem runt 10 som vanligt och tänker då försöka se den där mysiga filmen som jag inte såg igår. Sen ska jag försöka ta min sömnmedicin i tid, om inget annat sätter stopp för det, och sedan sova ut riktigt ordentligt. Jag antar att jag inte kommer lyckas ta mig till skolan imorgon heller om jag fortsätter må som jag gör nu, men vi får se helt enkelt.
Vi hörs senare, ha det bra!
Kram.