Skrika, slå, sura – le

Idag har jag tänkt följande
”Jag älskar verkligen det här.”
”Försök att le Frida, le. Inte vara sur.”
”Livet är underbart.”
”Varför sitter William så nära henne för? Han tycker säkert hon är snyggare än mig.”
”Jag är världens hemskaste flickvän, jag har ingen tillit till någon.”
”Alla bara ljuger.”
”Jag kan inte sitta still.”
”Jag vill bara sova.”
”Det suger verkligen att bara ligga här.”
”Varför smsar ingen?”
”Sluta smsa mig. Jag vill inte prata.”
”Önskar jag hade någon att prata med.”
”TYST. TYST. TYST. Säg inte ett ord till mina öron vill inte lyssna.”

Det här är då PMS.
Jag är inte så här hemsk annars, tror jag. Tiden innan och under mens betyder för mig att istället för att händelser styr mitt humör, så är det mitt humör som styr allt som händer.
Tycker dock jag var riktigt duktig på att försöka vara mitt vanliga jag för mina stackars konfirmander.
Igår var jag hemma hos min kusin en stund och åkte sen vidare. Jag sov hos William. Tror aldrig jag verkligen bara sovit lika mycket hos William en natt. Svintrött.