Babyboom!

Alla skaffar barn, väntar barn, har barn, försöker få barn. Jag är förvirrad och ganska chockad!

Nästan alla min ´´gamla´´ vänner eller vänner jag fortfarande står nära är i en fas där allt kretsar runt barn.
Jag har ingen tanke på att skaffa barn överhuvudtaget kanske för att jag verkligen vet vad jag vill göra och ska göra efter min skol gång? Jag säger inte att dom gör fel i de dom gör med jag skulle aldrig ha tid med ett barn, jag vill hinna göra så mycket.
Men personer med barn säger att man börjar leva efter man har fått barn! Någon som känner sig träffad? jag vill verkligen höra hur ni har det som fått barn tidigt och vad som har varit svårast och de lättast? hur ni känner nu osv 🙂

Visst kan man dö för en gullig liten bebis, men när man kommer till blöjor och sånt kan jag nog vänta i några år till tack 😀