Nu har det varit tyst här på bloggen ett par dagar, så jag ville bara meddela att jag fortfarande lever; även om det är med nöd och näppe! Efter mitt simpass i tisdags försvann all min energi och sjukdomen som i vanliga fall redan får det att kännas som man ligger på botten, blev tio gånger värre. Kroppen bultade och skrek, jag fick svårt för att gå och varje gång jag suttit ned tog det en evighet innan jag lyckades ta mig upp; oftast fick jag be om hjälp.
Jag har sovit bort två dagar; onsdagen och torsdagen. Dem få gångerna jag var uppe kan jag ärligt talat säga att jag såg ut som en zombie! Det är idag förstan jag börjar känna mig bättre igen och jag har inte lika ont i kroppen eller svårt för att röra mig. Jag sov dock ett par timmar mitt på dagen, men det är fortfarande en förbättring mot att dessförinnan sovit hela dagen.
I början av veckan mådde jag så jäkla bra och därför känns det så himla deprimerande att detta hände. Jag vet aldrig under hela mitt liv att jag haft den energi som jag hade då och inte heller att jag för en gångs skull känt mig frisk. Det var en otrolig känsla! Dessvärre tog jag inte vara på det och så blev det som det blev.
Jag har fortfarande mycket att lära mig vad gäller min sjukdom och jag ska fortsätta testa mig fram. Jag är i alla fall tacksam för att ha fått lära mig denna läxan, det vill säga att när (eller snarare om) jag får tillbaka den energin så ska jag agera annorlunda. Min mamma (som har samma sjukdom) sa åt mig att ta det lugnt, men dumt nog valde jag att inte lyssna. Det misstaget ska jag inte göra om! Hon berättade också att hon själv blivit tillsagd att när man får den energin så ska man inte ”passa på” att göra fler saker för det är då sådant här händer – man blir sämre i sjukdomen; istället ska man fortsätta göra saker i det tempo man annars alltid håller. Så det är vad jag ska göra i fortsättningen – förhoppningsvis lyckas jag också!
Jag ska fortsätta ta det lugnt och vila upp mig imorgon. På måndag blir det sedan upp tidigt för att passa min (underbara och fantastiska) systerdotter! På tisdag planerar jag att bege mig till simhallen igen och sedan ta det lugnt på onsdag. På torsdag ska jag iväg några timmar för att fortsätta jobba med enkäten jag gör till föreningen Hässleholm Hundungdom (HHU). Eventuellt på fredag blir det iväg till simhallen igen! Vi får se hur det blir och hur det går; jag vet att när man blir så här mycket sämre i sjukdomen så tar det lång tid att återhämta sig och att något så enkelt som att gå och handla kan få en att hamna på ruta ett igen. Men det håller jag såklart tummarna för att det inte gör!
Jag hoppas att ni alla haft en skön lördagskväll och att söndagen blir likaså. Vi hörs snart igen; god natt på er!