Gårdagen bestod av både chockande, peppande och sura miner åt vad jag ”åt”. Jag tror att många missförstod hela grejen och det tar jag åt mig. Jag skrev inte jätte noga. Idén var aldrig att svälta sig själv, vilket jag dessutom inte gjorde. Idén var att rensa kroppen och utmana mig själv.
Att hålla sig ifrån mat en hel dag var jobbigt, men jag sa nej och jag löd. Detta är bara ett exempel. Men klarar jag mig att hålla mig ifrån mat och äta vad som är bestämt så klarar jag att hålla mig ifrån onyttigt, så länge jag säger nej. Mat överlag är svårare att hålla sig ifrån, tycker jag. Det är liksom något man äter varje dag. Sötsaker och onyttigt är inget livsviktigt, man tror bara att det är vad kroppen vill ha. Jag är dålig på att formulera mig känner jag men jag hoppas att ni förstår vad jag menar.
Sen, så skulle jag aldrig utsätta mig själv för svält. Verkligen inte när jag vet att det absolut inte finns något positivt i att svälta sig själv genom att inte äta alls. Jag har såklart spenderat massa tid och planerat, tänkt och läst mig in på ämnet. Jag visste vad jag gjorde, jag planerade varenda lilla steg. Bara för att klara det. För att göra mig själv stolt. Dessutom så var gårdagen inte ens jobbig. Jag var hungrig en gång i skolan. Och det var inte ens nära den hungern jag känner i skolan i stort sätt varje dag (för att jag är kräsen och inte gillar maten). jag tror nästan att jag fick i mig mer kalorier igår än vad jag får i mig normalt.
Men men, jag äter som vanligt idag. Nu har jag klarat det. Nu tar jag tag i nästa utmaning. För mig.
